Mår ganska bra idag. Är inte orolig över L. Men när jag såg på FB att C lunchat med B (två gamla kollegor) fick jag paniktankar om att jag är så himla opoppis. Och att jag är så ledsen över det. Och att det alltid har varit så. Och att jag sällan blir bjuden på fester etc. Och att det säkert finns en anledning. Folk gillar inte mig.


Och att det är därför jag är så nojig med killar. Dels vill jag att de ska utgöra en garant för att jag alltid ska vara poppis i framtiden, dels tycker jag att de är losers som gillar mig. Jag är ju opoppis.

Jag förstår ju att det finns konstruktiva sätt att tänka kring detta och jag kan ju också påminna mig om när jag för nåt år sen tänkte på hur MÅNGA underbara vänner jag hade. (bara tjejer). Men nu känns det som att nästan alla har försvunnit.

Mensen kom men PMS:en försvann inte. Då var det väl inte PMS då. Har jobbat stenhårt på mässan. Kom hem ledsen och trött men det var skönt att komma hem till L. Sov som en prinsessa första natten. Men igår natt. Fyfan. Först kunde jag inte sova. Gick upp och åt och la mig på spikmattan. Till slut somnade jag och drömde hemska drömmar om att hela min familj var jagad i nåt slags krig.

När jag vaknade började jag gråta och sen berättade jag en massa om mitt mående för L. Orkar inte att det ska bli samma gamla skit nu igen. Han var världens finaste.

Usch har en del skräptankar i skallen. Typ: Han är inte snygg. Han har dålig klädsstil. Han är inte så cool.

Men jag vet att de är tillfälliga så jag får inte fetågren. Bara lite obehagligt.

Hallå mensen, kan du komma nu?

Mina bröst är svullna som jättemeloner. Väldigt snart mens. Och visst har jag känt av pms. Har varit lättirriterad, både på jobbet och i kärleken. Har inte varit sur mot L, men mer tänkt elaka tankar etc i mitt eget huvud. Inte så farligt dock, bara lite småtirriterande grejer. Som att han har fula kläder. Så jag köpte två plagg till honom. Som han blev glad för och passade jättebra i.

Helgen har egentligen varit supernice, men jag känner mig low on energy och lite smått hatisk. Ett hatobjekt är gubben GS som tvingar mig att åka skytteltrafik till Västerås. Kan mensen komma snart? Brukar liksom bli immediate relief.

I lördags bevisade han sig igen, när Åhlens skokärring var omöjlig mot mig. Han ringde, åkte dit och fixade tillgodokvitto. Och kom hem med en parfym till mig också.

allt har känts helt underbart den senaste tiden. jättekär. inte orolig. glad.

pratade med ex-Tom idag. blev påmind om hur illa jag tycker om delar av hans personlighet och hur illa vi passade ihop.

han rådde mig att ta det lugnt med Leo. "Killar gillar att tro att det är dem som bestämmer tempot".

Tydligen är han inte ihop med den där Malin heller, utan "de träffas och har det bra". Hon vill vara ihop men han tycker det är bra som det är. Detta har pågått i 4 månader. Han är 39 år. Snacka om att han har problem.

jag är så kär och lycklig så jag bubblar över.

han är min. han är underbar.

men jag måste komma ihåg att inte prata med honom om att jag är rädd för att han ska lämna mig. det är inte attraktivt att vara needy.

haft en underbar, lugn, kärleksfull helg med min kille.

Jag är jättekär, glöm inte det när det blir sämre tider. Igår viskade jag jag älskar dig, för första gången. Hade lovat mig själv att han skulle få säga det först, men nu gjorde jag det. Och han svarade tillbaka, sa samma sak. Det var fint.

Så har man fått veta att bästis nr 4 av 4 är pregg! Men jag är glad, för jag är kär i min kille och han i mig.