OK.

Nu är jag lite orolig i kroppen. Vi kan kalla det melankoli.

Då tar jag ut oron på det jag har minst kontroll över just nu, vilket dessutom är en enorm känsloinvestering. Dvs L.

I frågan om vad som är hönan och ägget blir det då så här:

Att vara i en ny relation är härligt men också läskigt för mig. Jag kan då ibland känna mig orolig. Om jag inte är i en relation oroar jag mig inte. Möjligen över att jag aldrig kommer att träffa nån, men det är man ledsen över en stund, sen siktar man framåt och fortsätter hoppas.

Jag kan ju minnas den extrema lyckan jag kände t ex den dag då vi var på Tynningö i somras. Och ingenting har blivit sämre sen dess, inget dåligt har framkommit. Tvärtom. Däremot är det mer på riktigt nu, mer allvar. Kanske därför jag blir lite orolig.