Nu har min kille fått träffa min familj, var på landet i helgen. han verkar inte gilla mig mindre efter det. Inte heller efter att jag har berättat om mina bröders åkommor och mina egna ågrenproblem. Har dock inte berättat allt.

Vi har haft en superfin helg och besöket på Carl Larsson-gården ska jag minnas.

vaknade superlycklig och har varit lugn och glad hela dagen.

skakig dag men nu lycklig och kär igen.

Känner mig gladare nu. Martin har varit här en stund. Är så innerligt glad för vårt umgänge nuförtiden. Det är verkligen kul att umgås med honom, och jag mår bra av det.

Känner mig lugnare kring L också. När jag tänker på hur jag vill leva mitt liv så passar han väldigt väl in.

Jag ska acceptera svagheter och misstag, både hos mig själv och hos andra. Det är svagheterna som gör en till människa och inte robot.

(note to self: nu dricker jag inte på mkt länge)

OK.

Nu är jag lite orolig i kroppen. Vi kan kalla det melankoli.

Då tar jag ut oron på det jag har minst kontroll över just nu, vilket dessutom är en enorm känsloinvestering. Dvs L.

I frågan om vad som är hönan och ägget blir det då så här:

Att vara i en ny relation är härligt men också läskigt för mig. Jag kan då ibland känna mig orolig. Om jag inte är i en relation oroar jag mig inte. Möjligen över att jag aldrig kommer att träffa nån, men det är man ledsen över en stund, sen siktar man framåt och fortsätter hoppas.

Jag kan ju minnas den extrema lyckan jag kände t ex den dag då vi var på Tynningö i somras. Och ingenting har blivit sämre sen dess, inget dåligt har framkommit. Tvärtom. Däremot är det mer på riktigt nu, mer allvar. Kanske därför jag blir lite orolig.

Det är typ 6 dagar innan mens. sen i förrgår känner jag mig lite orolig. Försöker bena ut oron. Svårt. Orolig över nåt med L. Var hos Maria Z igår (det var inplanerat).

Blev påmind om att acceptera tankar/känslor, även dem man inte gillar. Jaha- där kom en sån liten tanke/känsla. Jaha, den får väl vara där ett tag då.

Inte lägga så mycket värderingar i det.

Jag tror: L har visat att han är mkt seriös med mig. Hade han varit lite osäker hade jag varit som besatt av att få bekräftelse. Nu när jag är superbekräftad tenderar jag att leta fel hos honom istället. Växlar mellan hybris och självförakt.

Vill hitta ett mantra eller nåt som sätter mig på rätt köl.

Typ: jag känner en massa olika saker och det är ok. Jag har ändå bestämt att vara i detta.

sov ensam hemma i natt och:

Vet ju att jag är rädd för att bli sviken, men den här drömmen är helt sanslös.

Drömde att jag var i en liten koja av nåt slag, man behövde visa sitt pass för att komma in. Jag mådde inte alls bra, tappade tänder, som jag plockade ur munnen och kände mig febrig. Jag hade dessförinnan varit tvungen att lämna jobbet, Johnny hade sagt ok. Plötsligt var det som att kojan imploderade, jag visste att jag höll på att klämmas ihjäl. Men med en sista kraftansträngning slog jag mig ur kojan, och hamnade, helt slut, rädd och omtumlad i trygghet bredvid min bror M. Sen såg jag att mamma också var där. Men när jag behövde henne så otroligt mycket, jag var så rädd och förvirrad och sjuk, så sa hon bara: Du har verkligen betett dig förskräckligt de senaste dagarna. Varit elak mot bror M. Jag försökte svara, men jag har ju varit sjuk, haft feber och yrat, varit instängd i en grotta. Men hon veknade inte, tyckte bara att jag hade betett mig illa. Jag kände mig så fruktansvärt övergiven

Idag har jag varit lite låg. Lite orolig. OBS, har inte känt så här innan. Fast gjorde det för exakt en månad sen, veckan innan mens.

Har lite intimitetsproblem, eller anknytningsproblem eller nåt.

Men ingen biggie, jag spinner inte loss i oro, vet att såna här känslor kommer och går.

Oj nu har jag hamnat i blåsväder igen. Blev lite lätt osams med AM igår, och sen kanske med Halvan och K också. Fick nåt slags känsla av att jag är utanför, trots att jag egentligen inte tror det.

Vet faktiskt inte vad jag tycker om saken nu. Jag överreagerade säkert men har jag gett någon anledning att bli arg/sur på mig. Tycker jag nog inte egentligen. De borde inte tycka mer än att jag är lite jobbig.

Men jag har börjat ifrågasätta mig själv på ett nygammalt sätt. Ett oskönt sätt. Som nu: jag är en jävligt jobbig, bråkig, drama queen som ingen egentligen står ut med nån längre period.

Kan detta vara pga att jag inte tar pillren längre?

Och dilemma nr 2. Hur ska jag våga berätta om pills för L? Ska jag göra det, i så fall när? Kommer han lämna mig om jag berättar det. Hur svag jag är eller har varit.

Sms från L igår kväll kl 19.59.

Jag kan inte sluta tänka på dig.


Sms från L igår kväll kl 20.10.

Fast å andra sidan varför skulle jag göra det.

Senare pratade vi i telefon och jag sa att jag vill vara med honom hela tiden. Han sa "what's stopping you".

Sen sa han att han vill vara strategisk och inte "bränna ut mig". Att han vill att detta ska vara länge.

Hade en underbar kväll med L i måndags när jag kom hem från utomlands. Hade sex på alla tänkbara sätt.

Sen blev det en intensiv jobbvecka med sena middagar. Jag avslutade den med en praktfylla hos chefen. Som naturligtvis föranledde en viss ångest dagen efter. Som sitter kvar. Ingen megaågren, men dock en ågren.

Hela helgen har hag känt mig galet kär i Leo. Dock redan innan praktfyllan. Har bevis i form av sms som jag skickade tidigt i fredags kväll. Om jag skulle börja misstro mig själv alltså.

Men i helgen. Asså. Jag började känna mig sårbar. Lämnar han mig så vet jag inte vad jag tar mig till. Får inte vara FÖR PÅ nu. Men det bara bubblar ur gulliga saker ur min mun. Ur hans också i och för sig. Högriskspel.

Oh la la.

Har varit i Berlin i några dagar. När jag åkte dit var jag lite orolig över L-situationen, tyckte han verkade FÖR på. Han skickade med mig analoga sms! Små kärleksbrev, i kuvert med dag och tid skrivna utanpå. Det gav mig förstås lite prestationsångest, tänkte att han kanske är mer kär än jag etc. Men! Jag har inte fått panik, som jag brukar få. Bara lite oro. Inte så farligt alls.

Sen efter några dagar när jag kom hem. Fasiken vad jag längtade efter honom. Och fasiken vad mysigt att träffa honom och fasiken vad vi rörde varandra härligt.

Lustig grej: Jag drömmer att jag blir lämnad på nätterna. Har drömt det minst 4 ggr nu. Två ggr förut en allmän dröm om att bli lämnad och ingen vill ha mig. Sen en natt blev jag lämnad av alla tjejkompisar. Inatt blev jag lämnad av L.

Snacka om att mina drömmar speglar mitt psyke. Men jag mår verkligen toppen på dagtid!