OK. Detta har hänt sen sist. Har haft en underbar kärleksvecka med L. Nästan helt berfriad från ångest/oro, vilket är ovanligt i början av relationer för mig.

Han är härlig. Han tycker om mig. Jag tycker om honom. Ibland vill jag säga jag älskar dig. Kanske vill han det ibland. Ibland blir jag rädd att jag har visat för mycket av mig, av sidor som han kanske inte gillar. Ibland tänker jag att han gillar mig ändå, det spelar ingen roll, jag kan säga vad som helst. Ibland tänker jag dumma tankar. Att han inte är tillräckligt si eller så. Men jag vet. Att oavsett om jag ska plågas av såna skittankar så tänker jag vara med honom nu. Sen får vi se. Kanske vill han inte ha mig sen. Kanske upptäcker jag nåt som jag inte kan leva med. Men jag får inte glömma, när jag blir orolig och elaka tankar försöker ta mig i besittning, att jag har träffat en underbar, fantastisk man som får mig att känna både passion och trygghet.