måndag 27 juli 2009

OK. Detta har hänt sen sist. Har haft en underbar kärleksvecka med L. Nästan helt berfriad från ångest/oro, vilket är ovanligt i början av relationer för mig.

Han är härlig. Han tycker om mig. Jag tycker om honom. Ibland vill jag säga jag älskar dig. Kanske vill han det ibland. Ibland blir jag rädd att jag har visat för mycket av mig, av sidor som han kanske inte gillar. Ibland tänker jag att han gillar mig ändå, det spelar ingen roll, jag kan säga vad som helst. Ibland tänker jag dumma tankar. Att han inte är tillräckligt si eller så. Men jag vet. Att oavsett om jag ska plågas av såna skittankar så tänker jag vara med honom nu. Sen får vi se. Kanske vill han inte ha mig sen. Kanske upptäcker jag nåt som jag inte kan leva med. Men jag får inte glömma, när jag blir orolig och elaka tankar försöker ta mig i besittning, att jag har träffat en underbar, fantastisk man som får mig att känna både passion och trygghet.

onsdag 22 juli 2009

Lyckobubbla. Bubbellycka.

Blandat med små minimala orosmoln. Verkligen små. Kommer nån eller nåt sticka hål på min bubbla?

Kär.

Har idag bland mycket annat trevligt haft mjukt, skönt, kärlekssex på en brygga i solen.

onsdag 15 juli 2009

Men oj. Total förvirring råder. Jag hade ju redan berättat om detta! Vad jag däremot inte har sagt är att jag har träffat en viss L. För typ nästan tre veckor sen. Finns mycket att skriva om honom. Han är inte riktigt min typ, inte stilmässigt i alla fall. Men han är fin! Och jag har inte drabbats av ågren av att umgås med honom. Faktum är att när jag är nära honom vill jag bara vara ännu närmare, klänga på hans kropp. Han verkar gilla mig också.

Än så länge har vi gjort detta:
Dejt 1: Vin i mina kvarter. Känsla: söt kille, inte min stil, men jag vill träffa honom igen.
Dejt 2: Poesiuppläsning på Kulturhusets tak. Efterföljande middag på East. Känsla: tror inte detta är rätt för mig, men kommer ge det en till chans.
Dejt 3: Middag hemma hos L. Stelt, tveksamt till en början. God mat och finaste frågan i soffan: Får jag kyssa dig?. Sen HÄRLIGT hångel.
Dejt 4. Spontandejt, L kom över till mig och vi myste.
Dejt 5: Kajakpaddling. Känsla: Jag gillar honom. Lite tveksam men finfin stund på bryggan i solen.
Dejt 6: L kom hem till mig på kvällen. Vi myste.

Sen blev det paus några dagar då jag var i Skåne med AM och Kitty. Många fina sms. Känsla: Jag är kär.

Dejt 7: Vi åkte till Sandhamn och övernattade på Seglarhotellet. Mycket härligt sex. Mycket mys.
Dejt 8: Jag sov över hos L. Känsla: MYSIGT.

Nu är jag på landet i en vecka och vi messar för fullt. Jag är kär men också lite skeptisk och relationsfobisk och stör mig lite på hans hurtighet och något tveksamma klädstil. Men är också väldigt impad av honom.
Så här länge får det ju inte gå mellan inläggen!

Det händer faktiskt väldigt mycket i mitt liv, annat kan man inte påstå. Hur ska jag nu kunna sammanfatta en dryg månad...

På nationaldagen ordnade jag, Kitty och AM karibienfest. Samma dag, på förmiddagen, bjöd jag in lite löst folk från FB. (läs killar med viss potential för flirt.) Festen blev jättelyckad, jag höll mig på rätt sida om fyllegränsen och tog med mig TV-journalisten hem för hångel. Ett ganska trevligt hångel, som följdes av en och en halv veckas romans. Men sen kom ångesten som ett litet brev på posten och efter stödsamtal med AM, Halvan, Kitty och Mamma avslutade jag det hela.

De främsta anledningarna, utan inbördes ordning och med överhängande risk att framstå som asshole:

Han var mobbad hela uppväxten, för att han var tjock.
Han körde ner tungan i min hals när vi kysstes så jag trodde jag skulle kvävas.
Han älskar smågodis.
Han tycker det är pinsamt att köpa kondomer.
Han har blivit uppmanad av sina chefer att söka proffshjälp för att hantera sitt humör. (vilket han i rättvisans namn också genomfört och säger sig ha utvecklats mycket av)
Han tränar på crosstrainer för att det är den minst ansträngande träningsformen.
Han har aldrig varit utanför Europa.

Jag vet att detta kan låta som otillräckliga grunder, för i övrigt var han både snygg, extremt rolig och ganska het. Men det kändes inte rätt och jag är ju numera en person som lyssnar på sådana känslor.