Luftslott med mera

Lika bra att erkänna det. Jag har tänkt MYCKET på K, dejten från i söndags. Byggt upp ett tjusigt luftslott. Tänkt barnförbjudna tankar. Läst på om hans stjärntecken. Han ska tydligen vara mycket sexuell och passionerad. Vore kul om man fick ta del av det.

Annars knegar jag på, som vanligt inget beröm eller nån som överhuvudtaget lägger märke till vad jag uträttar på jobbet, men å andra sidan får jag bestämma mycket själv. Gillar ju verkligen det jag jobbar med, böckerna, men man hade gärna tagit några rejäla drag med sopkvasten och fått bort de värsta dammansamlingarna.

Det är också lustigt hur man plötsligt kan vara så ensam. Jag minns en tid då jag var ny i stan och inte kände många. Hur jag fick slita för att hitta nån att kanske ta en drink med en gång i veckan. Fast ibland hittade man ingen, alla var upptagna. Och då fick man sitta i sin etta och glo på TV. Detta var innan jag blev Internetberoende. När jag fortfarande kunde glo på TV en hel kväll och faktiskt gillade dokusåpor. Skyller på att det är över 10 år sen.

Men sen kom en tid då man var nerringd. Eller nästan i alla fall. Då man helst av allt ville få lite lugn och ro, absolut inte ville gå ut och träffa folk mer än man redan gjorde.

Nu är en tid då min telefon är ganska tyst. På kvällstid. På dagtid ringer en massa folk som vill att jag ska göra saker för dem mest hela tiden. Snyft. Stackars mig. En alldeles underbar, bara lite neurotisk men väldigt trevlig och hyfsat snygg tjej i mina bästa år. (om man bortser från vuxenacnen).

Nu sitter jag och funderar på K och på små söta meddelanden jag skulle vilja skicka till honom. Som t ex att han har fina händer. Vilket jag råkade lägga märke till i söndags. Alldeles fantastiska händer, lagom grova, lagom håriga. Eller att kramen när vi skildes åt var väldigt härlig. Men jag förblir tyst. Vad som helst, men skräm inte de små liven.

Over and Out.