Kände mig inte direkt hög som ett höghus igår kväll så jag tog mig i kragen och sprang en mil. Det var sjukt jobbigt förstås men gav mig en viss känsla av tillfredställelse.
Sen var kroppen så trött att den inte ville sova. Men när jag väl somnade! Vilken föreställning! Jag befann mig i den otäckaste drömmen i mannaminne. Det var i ett krigsdrabbat land, där olika stammar eller folkgrupper krigade mot varandra och det var ett gäng som kom med jetplan och till fots och högg av huvudet på alla de såg med machete. Ledaren för gänget var en kvinna och det bästa hon visste var att hugga huvudet av barn som precis var på väg att födas ut ut kvinnor. Dvs när bara huvudet sticker ut, mitt under förlossningen. Hon gillade ljudet av det, det sa bara poff sa hon.
Man blir ju rädd för sig själv. Var har jag fått detta ifrån. Beckomberga, någon?
Hursomhelst, i drömmen var jag livrädd, jag var av någon anledning i ett militärläger där militärer var stationerade för att försöka stoppa det fruktansvärda gängets frammarsch. Jag bad och bad om att få gå och sätta mig i skyddsrummet, för jag visste att det var ute med oss om vi stannade kvar. Jag sa att bara jag fick lite mat med mig så kunde jag sitta där isolerad i veckor. Till slut gick vi alla dit och låste om oss.
Japp. Så var det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar