onsdag 29 april 2009

Du har utåtstående tänder
Du har inget hår
Du har en konkav överkropp
Du har en hel del finnar på ryggen
Du låter sjukt osäker när du snackar med främlingar
Du är inte speciellt allmänbildad
Du sa hela tiden: "How do you know so much?"
Du frågade mig en gång vad förkovra betyder.

Ändå saknar jag dig och är ledsen över att du valde bort mig och för att du träffade en annan två veckor senare och för att du skriver i din status på Facebook att du är så kär i henne.

Jag vill hata dig Snakehips men jag är inget bra på att hata.

måndag 27 april 2009

Monday=Funday?

Snarkish. Måndag. Seg. Trött. Jobblust=0.

Men egentligen på gott humör. Halvans föreslagna blind date verkar hyfsat på, men när jag berättade om honom för Kitty så kände hon till honom och avrådde. Tydligen har han stött på hennes kompis Lisa för länge sen. Och verkade lite komplicerad. Jaha. Misstänkte nästan det. Är man 40 och singel och barnlös kanske man inte är världens lättaste simplaste. Men det måste ju inte vara nåt fel.

I lördags kväll var jag med Kitty på Riche och gav mig attan på att jag skulle tilltala nån kille. Så det gjorde jag. Visade sig vara ett gäng läkare. Hmmm. Jag gillar läkare. eller. Jag känner inga, tycker bara att det är typ det sexigaste yrket jag kan tänka mig. Började dock känna mig lite vimsig i cabesan så jag åkte hem. Men sa att B, en av läkarna kunde kontakta mig på FB. Och det gjorde han i går. Och jag svarade. Men däreffter har jag inte hört ett knyst. Han kanske spelar lite games. Lite väntetid och så. Tillgång och efterfrågan och yadayadayada.

Dessutom: Romeo skrev till mig på FB igår. Jag dejtade honom en gång för nästan ett år sen. Galet snygg men inte så intressant. Men han är ju ihärdig måste jag säga. men vet ej om jag ska gå honom till mötes och "hänga" nån gång. Vi får se.

söndag 26 april 2009

OK det har hänt mycket men just nu är allt jag orkar säga att kl är 01,20 det är lördag och jag ska sovaa.

fredag 24 april 2009

Voj voj voj.

Träffade Halvan i eftermiddagssolen igår. Tillsammans med hennes lilla bebis. Så himla mysigt. Sen kom Halvan på att hon faktiskt har en halvintressant bekant, som hon tänkte att jag kanske skulle dejta. Hallå! Går hon och smyghåller på sånt! Men men, hon messade honom och sen hade de tydligen värsta sms-konversationen och det visade sig att han vet vem jag är. Scary!

För övrigt är det fredag, strålande sol och jag tänker väldigt snart fly kontorsfältet.

torsdag 23 april 2009

Träffade Kitty och A-M igår kväll. jag beskrev mig själv som en brunstig Golden Retriver. Kitty tycker att jag är en Golden. Jag tycker att jag är brunstig. Vill hångla!

Jag har verkligen ett högt stimuli-behov.

För övrigt tänker jag ta mig tusan springa både Midnattsloppet och, dra på trissor, Halvmaraton i höst.

Vågar jag? Orkar jag? Kan jag?

Tror nästan det, och tycker det vore så grymt coolt.

onsdag 22 april 2009

Snark

Idag är en grå dag.

Har noll komma noll noll arbetslust, vill bara hem och slöa i soffan.

Igår var en roligare dag. Bjudelunch på Tranan och champagneprovning på arbetstid därefter.

Igår behagade också C logga in på msn för första gången sen jag föreslog det för över en månad sen. En hyfsat rolig chatt-stund. Får väl se när han loggar in härnäst. Till midsommar kanske.

/Miss Lova Lova

måndag 20 april 2009

killar som faktiskt jobbar på det

Oj. Satt och slösurfade på bloggar om kärlek och sex och hittade Charismatic Revolution. http://www.c-r.se/blogg/

Fniss. Trodde inte sånt här fanns i Sverige! The Game vet man ju om, men ändå...

detta är icke i kronologisk ordning, det var 22 mars

Om nån någonsin säger en massa romantiskt dravel till mig igen kommer jag verkligen bara tänka inombords: BULLSHIT!.

Hur ska jag nånsin kunna tro på vackra ord igen? Han ljög ju!

Tänk att för bara några år sen hade det här aldrig hänt mig. Pull power. Hade jag. Killar drogs till mig. Jag gjorde slut. Jag mådde skit. Kanske sämre än killen som blev dumpad. Så jävla onödigt.

Tänk om jag hade vetat då, hur det skulle bli nu.

Jag känner faktiskt ingen barnlös tjej över 30 som gjort slut med sin kille. Det är killarna som dumpar när man kommer upp i den här åldern.

Alla vackra ord som man fått höra – och mått dåligt av – för att man kände sig osäker på om man kunde älska tillbaka lika mycket.

Surfar runt på match.se och hittar hur många snygga, intelligenta tjejer som helst, som i nån vag underton försöker skriva att de vill ha nåt seriöst. Men det kan man ju inte skriva rakt ut då skrämmer man ju bort de små liven redan innan nåt har börjat.
Men asså måste han skriva att han är lycklig i sin jefla status på Fejjan? Det är Snakehips jag pratar om. Lät ju meddela i förra veckan att jag är över honom. Men lite svider det allt. Han träffade ju sin nya fantastiska kärlek två veckor efter att det tog slut mellan oss. När vi blev ihop skrev han "lite lycklig". Historien upprepar sig. Undrar om han "vill leva resten av livet" med henne också?

Och om han tar nakenbilder i sängen på henne? Och om han vill ha Bed Peace-dagar ala Yoko & John med henne? Och om hon följer med och träffar mormor?

Jag antar det.

söndag 19 april 2009

Ehh hum. Jag känner mig faktiskt lite ensam nu måste jag säga. Telefonen har varit så väldigt tyst i helgen.

Fredag kväll: Jätterolig utgång med Kitty. Men pratade vi med nån endaste kille? Nope.

Lördag: X antal promenader med hunden och besök i hundgården. Författarträff på AKB City. Melankoliska rum. Ganska intressant.

Köpte frön & jord. Stockrosor bland annat.

Sov lite.

Träffade Maria, krogrecensenten, för att hjälpa henne att testäta på Bistro Sud. Trevligt! (Singel, 35 år). Hon sa en intressant sak, citat: "jag fattar inte varför du som är så snygg måste nätdejta, du borde ju träffa massor av killar ute".
1. Jag blev väldigt glad över komplimangen.
2. Jag träffar aldrig killar ute.
3. Finns det nåt jag kan göra åt saken? Kanske börja prata med folk?

Idag, söndag: Hundpromenader, hundgård, sprang 5,5 km, läser Kärlekens historia (Krauss).

Antal inkommande tfn-samtal idag: 0
Antal inkommande sms idag: 0
Antal utgående tfn-samtal idag: 1 (till mamma)
Antal utgående sms idag: 0

Alltså - ett stråk av ensamhet äter sig in i magtrakten.

lördag 18 april 2009

Och igår svarade jag orkidéälskaren att jag kanske inte ville ses i helgen, för att jag är lite oemottaglig för kärlek just nu. Men möjligen en simpel fika utan förväntningar. Han svarade inte. Skönt.

Och igår skrev jag till ack så intressante, snygge, intelligente bokhandlaren att han är Mr Many Messages och att jag uppenbarligen är intresserad av honom och nu lämnar jag det upp till honom att meddela hur landet ligger.

Och igår var jag och Kitty på nya stället Desken och drack mycket vin och det var kul.

fredag 17 april 2009

Tvära kast

Note to self:

Jag känner mig lycklig.

Med tanke på hur jag kände mig i måndags är det ganska besynnerligt. Och fascinerande.
Just det, glömde:

Vid ankomst till Riche, stora baren aka Jurassic Park, sprang jag rakt in i två av mitt ex:s vänner. Mitt ex Tom, som jag var ihop med i fyra år och också bodde med ett tag. Som jag kommer berätta mer om en annan gång. Fattade genast misstankar om att Tom fanns inne i lokalen. Mycket riktigt. Men inga problem alls, där finns 0,0 känslor kvar som kan uppröra. Lustig var dock iakttagelsen att hans vänner hälsade ofantligt mycket mer hjärtligt på mig än vad Tom själv gjorde. Tom ÄR en märklig man. Men det gör inget. Jag är SÅ GLAD ATT DET ÄR ÖVER.
Igår kväll:

Författarsamtal med Agneta Klingspor (som för övrigt påminner mycket om hundtränaren Görel i Mia & Klara) och serieskaparen/konstnären Nina Hemmingsson (http://www.myspace.com/ninahemmingsson) på Söderbokhandeln. Oväntat låg nivå på samtalet. Gäspade och skruvade på mig ganska många gånger men diskret förstås. Dock: inhandlade 2 böcker av Nina. Fantastiska! Inhandlade en pocket av Klingspor. Kan inte uttala mig om den ännu.

Därefter:

Riche med Kitty (en av mina närmsta vänner, indie-pop-acne-stilig psykolog på snart 35 somrar. Singel). Samt Charlotte ( 35 +, ursnygg läkarstudent med fäbless för komplicerade relationer/män. Singel. Dock med gift älskare från grannland).
Träffade även Fia för första gången. (Psykolog, söt, urtrevlig 37-åring som nyligen gått in i dejtingväggen men nu är tillbaka på banan igen. Charlottes närmsta vapendragare). Samt ett för mig nytt gäng som vissa av de andra kände med de förblev i periferin. Om en av killarna, som såg väldigt trevlig ut, hade varit minst en decimeter längre hade det kunnat bli annorlunda.

Frågan jag ställde:

Vad är värst med att vara singel för dig egentligen?

Känslan av att vara ensam och längta en massa efter kärlek just nu.

Eller

Oron att aldrig träffa ”rätt” och få skapa en familj, att bli ensam kvar när alla andra har sitt på det torra.

För mig är svaret ganska enkelt. 2. Jag tycker egentligen att mitt liv är rätt kul och bra, det är ovissheten och rädslan för ensamhet i framtiden som tynger mig mest. Men det förvånade mig att för till exempel Charlotte så var det tvärtom. Citat:

”Jag är så trött på att komma hem till min lägenhet, inte veta vad jag ska göra, inte ha nåt särskilt för mig, sätta mig i soffan och stirra på samma jävla gamla vägg som så många gånger förr”.

Även Kittys svar förvånade mig. På ett annat sätt. Hon har tydligen slutat obsessa så mycket över själva barngrejen i sig. För henne har det gått över till att vara en oro för att aldrig få ha en familj. Och det är skillnad. För mig är barn på nåt sätt nummer 1, sen kommer man. För barn kan jag bara få under de närmsta 10 åren, om ens det, men en man att leva lycklig med tills döden skiljer oss åt kan jag hitta senare i värsta fall.

Citat från Kitty:

”Alltså jag vet att jag kommer träffa massor av underbara män, det är ju inte problemet. Det finns så många, jag har träffat så många förr, det oroar mig inte. Det är bara det att jag vill hitta en som vill ha en familj. Med mig. Nu.”

Jag tyckte det var trösterikt på nåt sätt det där med att hon VET att hon kommer träffa en massa underbara män.

torsdag 16 april 2009

Ännu roligare

När man upptäcker att han är gay.

Pinsamhetsfaktor 1 miljard

Ok, bläddrar i SvD på obligatoriska fikarasten på vårt provinsiala kontor. (Vi har fler som tur är).

Hur desperat är man när man ser en snygg bildbyline och genast går och gör en körning på människan på FB, Birthday och google.

Ganska desperat.

BTW

BTW.

Jag tror jag har kommit över Snakehips nu.


Red anm: Snakehips är en kille som figurerat frekvent sedan slutet av juni 2008. En kille med exceptionellt smala höfter.

Ingen ångest

Förresten. En kort rapport. Ingen ångest över gårdagens samtal. Små fjäderlätta pustar av lättnad. Ingen ångest.
Dagens hittills roligaste:

Jag: jaha, åt du vegetarisk sushi eller?

Kollega: nej... asså bara såna här med laxbitar. det är inte vegetariskt va?

onsdag 15 april 2009

Okej, nu lägger jag ned projektet kärlek ett tag.

Vi får se hur länge det blir. Jag går i ide.

Men andras kärlek kan jag skriva om.
Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.
Jag gjorde det!

Han lät förstås superhärlig och snäll och lite förvånad och lite ledsen. Men jag gjorde det. Pulsen i taket, magen i spinn men nu är det gjort.

Han uppskattade att jag ringde och sa det, sa han.

Nygammal erfarenhet. CHECK.
Och så börjar det knyta sig lite smått i magen. Man tänker: Vem är jag att dissa en så bra kille? Gör jag en stor tabbe nu? Det är ju faktiskt en toppenkille som vill ha mig? Åtminstone just nu, vill han ha mig.

Kommer jag att ångra mig?
Kommer jag bli ensam för alltid?
Kommer jag sitta på glasberget när alla andra har stadgat sig och lever lyckliga i alla sina dagar?

Jag som är så krånglig och inte direkt har en krångelfri bakgrund och kan vara så skruttigt ynklig. Ska jag inte bara vara nöjd?

Vad är det för konstig magkänsla som säger att det inte känns rätt?

Men hallå. När ska jag börja respektera min magkänsla? Den är ju min, alltså är den rätt. Rätt för mig!

SJÄLVFÖRTROENDE & SJÄLVKÄNSLA.
Jag sitter och tänker på att jag ska ringa honom ikväll och säga de där förhatliga orden. Att det inte känns rätt. Som man avskyr att höra dem. Men det är inte speciellt kul att säga dem heller.

Är det schysstare att sms:a?

Känns som det är mer rakryggat att våga ringa men egentligen: vem blir gladare av det? Bara fruktansvärt jobbigt att behöva höra alla tonfall och sen ett abrupt adjö.

Men känns ändå lite fegt att sms:a.

Hursomhelst så tycker jag att det är schysstare att inte göra det på arbetstid. Så jag väntar.
och alldeles nyss skvallrade min 50-årige manlige chef om att min allra bästa kollega ska få sitt andra barn i november. Jag är jätteglad för henne såklart, hon är en störtcool person som också är en förebild för mig för att hon fick sitt första barn relativt sent. (tror hon var 36 eller 37).

Men samtidigt TRIST att jobba utan henne. T R I S T. Hon är den roligaste, smartaste och min bästa jobbkompis.

Attans var det ploppar ut barn runtom mig. Bara för ett år sen satt jag på en dejt och sa: ja det är så skönt ostressigt för mig för alla mina väninnor är också mer eller mindre singlar och ingen har barn.

Det var då det. Mycket vatten under broarna sen dess. Väldigt mycket befruktning sen dess.
Helan säger:
hur vet man när det är dags att säga att "det inte känns rätt"
Helan säger:
???
Halvan säger:
jag lyssnar enbart på magen
Halvan säger:
vill jag träffa personen? vill jag hångla?
Helan säger:
mmm bra
Halvan säger:
ser jag en framtid?
Helan säger:
ska jag lägga på minnet
En sak jag aldrig ska glömma:

När jag drack ett helt glas starksprit en vanlig vardagskväll för att jag var så djupt förtvivlad över pissigheten i vårt förhållande. Då snackar vi riktig pissighet. Det sög hästballe, för att använda ett av dina allra käraste uttryck.

Aldrig mer!
Saker jag har lärt mig av er, kära ex:

1. Att pilla bort den innersta biten i vitlöksklyftan. För det sa din italienska morfar att man skulle. Annars får man ont i magen. Men jag slarvar med det ibland.

2. Vilka Gil Scott Heron, Al Green och Houellebecq är. Samt tagit del av deras verk.

3. Att rengöra sophinken, dvs behållaren man sätter soppåsen i. Grundläggande kunskaper om surdegar. Att vara riktigt kär, utan förbehåll.

4. Att äta ostron, dricka sojalatte, göra cocktailtomater i ugnen, Terry Richardson (fast jag gillar honom inte) Att aldrig må så dåligt över stora, vackra ord, för de kan användas på olika sätt.

tisdag 14 april 2009

Man längtar, man stålsätter sig för att inte längta. Men det är ett fixerat fanatiskt längtande som pågår, hur mycket man än försöker ignorera det.

Sen när det serveras 10-poängare på silverbricka, snygg, smart, sportig, social, läskunnig, händig, egen företagare, med musiksmak och litterära meriter, då duger det inte ändå.

D ET KÄ N NS I NT E RIK T IG T RÄ TT.

Men nu ska jag ju ta min magkänsla på allvar, inte strunta i den för att jag tycker den är ytlig, bortskämd eller otacksam. Den är min, alltså är den rätt. För mig. Åh tänk om jag kunde tro på det jag skriver. Men kanske lite ändå.

Jag är inte särskilt klemig med djur, säger oftast min åsikt rakt ut i jobbsammanhang, men när det kommer till att eventuellt såra en killes eventuellt ömma känslor för mig, då slår jag världsrekord i överkänslighet. Men jag har ju lärt mig ett och annat om att äta eller ätas på sistone. Kanske dags att bli lite mer ego.