Detta ska jag anmäla mig till i januari!

http://www.stress-off.se/6.html

http://www.folkuniversitetet.se/templates/Arr.aspx?id=174650&LeftMenuPageId=111018

Nu tänkte jag skriva en lista på alla coola tjejer som är ihop med killar som inte är perfekta. Men vill ju inte ange namn. Hmm hur göra. Förresten - alla de där coola tjejerna är kanske inte så himla coola egentligen heller. Utan vanliga människor. Som jag, min kille och deras killar?

Vojne. Har en massa skräptankar i skallen. Det är inte så att jag må panikdåligt, men det är rätt jobbigt.

Det är egentligen sen jag fick veta att jag är gravid, för nästan två veckor sen, som jag har varit orolig. Först var det mycket pga författarbesöket, men nu är ju det över och jag har fortfarande en massa skräptankar om L. Mycket om status/coolhet/kreddighet. Så himla ocoolt att ens tänka sånt här!

Dessutom är jag väldigt orolig för MF. Tittar på toapappret varje gång jag har varit på toa, blir rädd när jag inte känner symptomen etc. Kan inte påstå att jag gläder mig så mkt över mitt tillstånd just nu. Känner mig olustig och tycker illa om mig själv för elaka tankar om L. Jag tror inte jag har fattat att jag är gravid, eller så vågar jag bara inte tro på att det ska funka och verkligen bli ett barn. Är galet rädd för MF.

Sen har jag nog lite resfeber också. Men det ska bli underbart att komma iväg. Vill nu!

Allt gick helt galant, kom hem sent igår kväll och mission completed!

Sov som en prinsessa i natt och har slöjobbat hemma idag och sen fikat med vänner.

Halvan har jag ju varit så ledsen över, att hon inte hör av sig längre etc. Hursomhelst, var hemma hos henne en dryg timme ikväll och vid två tillfällen sa hon att vi måste hinna ses igen innan vi sticker. (om två och en halv vecka). Det säger man väl inte om man ogillar nån/inte vill ses?

Oj jag har ganska jättemycket uppbyggd nervositet i kroppen. Oroar mig för författarbesöket som idag är på dag 3 av 3. Och hittills har allt gått galant. Förutom att DN bokade av.

Men oroar mig nu för föredraget ikväll, att han vill visa sin film istället för att prata och att det ska göra publiken besviken. Med mera.

Och för att jag ska gå in i trötthetsväggen. Sov inte så bra inatt, inte så många timmar. Ska ju äta middag sen efter föredraget. Ujauja.

Men snart är det ÖVER.

Igår morse var strecket jättestarkt. Halleluja!

Men jag har haft lite ågge och sovit lite dåligt de senaste dygnen. Hoppas det beror på det författarbesök jag just har och inte är en försmak på vad som komma skall med graviditetshormoner etc.

Jag ÄR GRAVID!

Hahahahahahhahahahaha, vad glad jag är. Men jag vågar inte riktigt tro på det.

Fick ett lass test hem med posten i onsdags. Testade först med ett billigt test, och kunde knappt se det, men jag såg det ändå, ett superdupersvagt streck. Då var jag ensam hemma.

Sen när L kom hem, testade jag igen med CB. Det var inte starkt, väldigt svagt, men det var där!!! Imorgon bitti ska jag testa igen och HOPPAS att det har blivit starkare.

Är megatrött nu. Mår lite illa till och från och har ömma bröst. Men glad!

Imorse på tåget skrev jag typ detta. Sen råkade jag radera allt.

1. Höll på att bli överkörd av en cyklist när jag korsade gatan. 2. kastade mig in i tunnelbanevagnen och hann inte grabba tag i en stång innan den satte fart och jag tumlade fritt mellan kroppar, mumlandes förlåt förlåt förlåt.3. Snubblade i rulltrppan på Centralen och var nära att stå på näsan.

Annars är det en bra dag. Testade neg igår em. Men hoppas fortfarande. Det mullrar lite i nedre regionerna nu, i ett lite större område, och det gör inte alls ont, det bara känns. Snälla snälla gör att det är för att jag är gravid!

Inatt drömde jag om att mamma bodde ihop med evert i ett fint hus, och att hon sa att det här hade jag aldrig kunnat få med pappa. Sen drömde jag att L lämnade mig.

c

Lite mol i nedre regionerna nu sen en stund. Hoppas det inte är mensen som ska ut, utan att det är växtvärk!!!

Lite ont i korsryggen också, men det brukar jag ju ha, betyder nog inget.

Varm & en lätt betongkeps.

PLEEEEEASE

Typ noll symptom.

Brösten lite större än annars, med en aning av en hård kärna. Lite ömma om man trycker på dem. Det har liksom svidit lite i dem från och till, men inte mkt de senaste dagarna.

Typ ingen molvärk igår och inte hittills idag. Pyttelite av en värkande känsla men supersvagt och bara en stund igår kväll.

Är glad, ingen ågren. Bara lite spänd inför att ev se en röd fläck i trosan.

Inga nämnvärda symptom varken igår eller idag.

Lite halvdepp nu.

Misströstar. Det verkar inte bli nåt denna gång.

Men också - gud vad mitt sociala liv har tynat bort, i takt med att vännerna blir preg och får barn.

Känns som jag har så få vänner. Jag har liksom satsat allt på ett fåtal kort, i stället för att sprida mina gracer över fler människor. Vilket resulterar i att om de få man satsat på försvinner, då har man noll.

Nu är det inte riktigt så illa. Åsa finns.

OBS ingen molvärk.

Lite molande värk nu på em. Lite starkare värk än innan. Men bara till och från. Light illamående också. Ultralight. Tog ett test, hade inte kissat på över tre timmar. Kunde inte bli mer negativt.

Ingen molvärk, inget faktiskt. Lite ont i huvudet, antar från två glas vin igår kväll. Minimalt illamående.

Blir galen av väntan på BIM.

Men hallå nu har liksom börjat hoppas igen.

Är så varm.
Inget PMS-humör utan snarare glad och upprymd.
Mol längst ned sen flera dagar.
Lite superlätt illamående, nåt slags halvkväljningar.

Brösten är dock inte alls ömma, inte det minsta nu. Könstigt. De var ju det igår. Och brukar bli rejält ömma några dagar innan mens. Kanske ca 5 dagar innan mens.

Åhåjaja. Igår efter jobbet var jag övertygad om att jag inte är preg, eftersom jag inte känner några som helst symptom. (Förutom malande i nedre magregionen).

Men nu tycker jag att jag ändå mår lite illa, så svagt att det nästan inte märks, och bara stötvis.

Brösten är bara lite lite ömma, inte gigantiska och inte särskilt hårda.

Inga som helst problem att dricka kaffe.

Nu måste jag testa hur osugen jag är på kaffe. Tror att jag inte är sugen, nu ska jag ta mig en kopp.

Nu måste jag testa hur osugen jag är på kaffe. Tror att jag inte är sugen, nu ska jag ta mig en kopp.

Från och till maler det på ganska ordentligt längst ned i magen. Inte så det gör ont, men det spänner. Just nu t ex.

Som sagt. Känner verkligen next to nothing. Men nu efter lunchen, ett minimalt illamående. Minimini. Måste komma ihåg att känna efter vid andra tillfällen i månaden om det brukar vara så här.

Ja om det är så att jag ska må som jag mådde sist om jag är preg, då är jag inte preg. Känner ingenting.

Mår inte illa, är inte varm, trött, har inte speciellt spända bröst.

En gnutta spänningar längst ned i magen bara. Men så kanske jag brukar ha innan mens, minns faktiskt inte.

Har inte pms-depp utan helt ok i psyket.

Trots att allt pekar på att jag inte är preg, så hoppas jag förstås mycket ändå.

Undra sa flundra om man är på smällen.

Mår inte illa. Det bekymrar mig.

Däremot spänner det ganska mkt långt ned, under naveln.Gör inte ont och jag skulle inta kalla det molvärk, det är ingen värk alls, men det spänner.

Brösten borde svälla till snart, tycker nog att de har blivit lite hårdare.

Kanske har jag lite mer bubbel i magen än vanligt - på så sätt att jag halvrapar lite, såna där svalda smårapar. But i dont know.

Är ganska glad iaf.

Och just det, drömde igen inatt att L lämnade mig.

Och här sitter jag och är lite halvdepp för att jag inte mår illa.

Tror ju att jag hade ÄL i måndags eller tisdags. Vi hade mycket sex de dagarna. I fredags började jag må illa, riktigt illa, på förmiddagen och det höll i sig ända till på kvällen. På lördagen mådde jag också illa. På lördag em var jag helt slut i kroppen, illamående och trött.

Men sen igår, söndag, var illamåendet som bortblåst. Vilket gör mig lite ledsen. Mår inte illa nu heller. Please come back!!!

Har mått som en PRINSESSA hela arbetsveckan. Inga mentala störningar whatsoever. Wunderbar.

Just nu: Måndag fm i V-ås. Inne i mig: bubblande lugn lycka.

Jag mår bra. Jag älskar L. Jag har problem, ogillar vissa saker på jobbet etc men jag ska hålla det ifrån min kärna. Min kärna ska få må bra. Min lilla eld inne i mig. Mitt lilla hav ska få vara stilla.

Hela helgen med L har varit underbar. ÄLSKAR att vara med honom. Mår så bra av det.

Grät i soffan en stund med L igår morse. Han verkar ha en odramatisk inställning till antidep och han verkar inte tycka sämre om mig om jag skulle behöva det. SKÖNT.

Men jag vill fortfarande klara mig utan. Nu är det måndagmorgon och jag sitter i Västerås. Är på ganska gott humör. Ingen ågge. Lite spänd i kroppen, men jag frösöker andas bort det.

Det var skönt att träna yoga med vänner igår också.

Ja nu har jag haft det lite tufft ett tag. Ågren har inte legat jättehögt på en skattningsskala, men den har funnits där och gnagt och gjort mig lite obekväm och rädd. Om man kan ha ågge från 1-10 så har jag kanske 3. Vilket inte är så farligt men det tar ändå på krafterna. Jag måste hålla på med affirmationer och anstränga mig att tänka rätt. T ex jag är glad och lugn och lever i tillit. (vilket inte känns sant, men är vad jag vill uppnå).

Nu i veckan släppte tveksamhet kring L för att gå över i tveksamhet kring mig själv. Typ: kommer jag bli fullfjädrad alkoholist, kommer jag klara att bli mamma, kommer L lämna mig, kommer jag nånsin få ett annat jobb, varför har jag inte mer umgänge etc.

Nu vill jag gifta mig med L. Älskar honom.

Oj vilket spännande humör man har. Det är fasiken inte långtråkigt att vara jag.

Vaknade glad och utvilad efter en skön natts sömn. Underbart gosigt med L nära som låg och kurade mot mig i sängen. Supermys.

Vi gick och köpte bröd på vårt favoritbageri, åt frukost och satt och jobbade tillsammans vid köksbordet. Sen gick han till jobbet och jag satt och jobbade med ett författarbesök och var hur glad som helst. Alltås glad som en lärka. Några timmar gick, sen pratade jag med mamma i tfn, det var ett trevligt samtal förutom att vi pratade om att Nelson var hos veterinären. Efter samtalet fick jag råångest. Började tro att jag kommer bli en tvångsmässig alkoholist.

Asså bara för att jag inte oroar mig över L sen igår eller nåt, så måste jag tydligen hitta nåt annat som kan gå åt skogen. Jag hanterade ågren genom en långpromenad i Karlberg, en stund på spikmattan och sen ringde jag Maria Z och bokade tid. Kändes bra.

Nu mår jag mkt bättre igen, fast har störtgråtit ett par ggr. Bl a när Pappa ringde och sa att Nelson har den där allvarliga sjukdomen som vi var oroliga att han hade.

Och nu är det slut på den graviditeten.

Missfall i natt. Chockad och ledsen, men jag var stark. Bröt inte ihop. Måste komma ihåg att vara stark, inte hemfalla till tårar och drama för att vinna sympatier.

Längtar hem till L nu. Satt faktiskt och önskade att han ska fria i Australien, idag när jag var hos frissan. Vill vara med honom 4-ever.

Snacka om berg och dalbana och mega-action.

Men just nu ville jag först bara nedteckna en insikt. När jag nojar över att det är nåt fel med L, då är det nog ganska mkt det att jag är rädd att svika honom. Dvs att jag ska krascha mentalt och försvinna. Eller att jag har tänkt fel och egentligen inte är kär i honom. Knasigt, men ganska sant.

Sen kan jag ju tillägga att min kropp lurades inte. Men jag tror inte jag har fattat det ännu. Och plussen på CB-testen är väldigt svaga.

Men jag är GRAVID!!!!!

Min kropp drog mig vid näsan. Testade på em på BIM-dagen, och det var minsann inget plus.


Blev ledsen, men jag är ok. L blev också besviken.

Idag råkade jag berätta för Halvan och AM. Fasiken, hade tänkt hålla detta att vi håller på och försöker för mig själv. Men det var lite skönt att berätta också.

Och just det. Nu inför jag ett förbud mot att läsa gravid-grejer på nätet. No more. Jag har varit besatt sista veckan.

Var på ett möte idag och fick hålla för munnen flera ggr för jag hade såna kväljningar.
Kan det vara inbillning? Känns inte så. Fast nu "jobbar jag hemma" resten av dagen och är ganska låg. Börjar faktiskt känna mig lite PMS-ig. Varm, lite huvudvärk och vill bara sova. Fast jag kanske har sovit för mycket. Har noll inspiration för mitt jobb.

Längtade hem jättemycket men när jag träffade L kändes han lite som en främling igen. Kände mig lite irriterad på honom. Men inte så farligt.

I morse testade jag äntligen. BIM -3. Trodde verkligen att jag var gravid. Hade vågat börja hoppas ordentligt. Men icke. Symptomen som jag har haft:

Började må illa 5 dagar efter ÄL. Ett svagt illamående, inte jobbigt, men kväljningar.
En vit, tjock flytning 5 dagar efter ÄL.
Mer tunna blöta flytningar än vanligt sen några dagar.
Svag i kroppen när jag var på gymmet.
Mått illa av lukter.
Hårda, stora bröst med hård "golfboll" inuti. (bandyboll)
Trött. Har somnat kl 21 nästan varje kväll.
Känningar i livmodern.
Inte PMS-deppig.
Svag yrsel.

Har mått fint sen sist. Men fokus ligger nu på ev graviditet. Jag sitter och läser varje ord som skrivits om tidiga symptom på nätet. Har lärt mig vad BIM är. Och väldigt snart kan jag testa. Läskigt. Men vadå, man kan ju inte förvänta sig att det ska funka på första försöket. Men det är liksom en känsla av - jaha, funkar jag? Duger jag till en så häftig grej. Är min kropp normal. Vilket är väldigt märkligt, att ifrågasätta sig själv så. Men jag antar att många gör det.

har mått toppen, varit lycklig och kär och lugn sen i måndags kväll. (en hel vecka!!!)

Jättekär i fantastiske L!

Har varit lugn och glad sen i måndags kväll då jag kom hem ledsen och grät och berättade hur ynklig jag kände mig. Nu: lugn, glad, kär.

Vill förtydliga. Har också känt mig väldigt kär i helgen. Tittat på honom och varit lycklig. Kramat honom och känt mig trygg. Haft sex med honom och varit kåt. Pratat med honom och haft kul.

Det har varit en fin helg. Åkte ju till hans hemort och jag träffade hans familj för första gången.

Har haft lite elaka tankar men inte alls mycket. Har mått bra och varit lugn. De elaka tankarna har inte fått fäste och inte startat en oro-kedja.

Idag när jag vaknade, måndag och måste till Västerås, kändes det inte kul. All min ovilja och icke-motivation förvandlas till oro och tvivel mot L. Det är så jag fungerar. Alla läskiga känslor omvandlas och kanaliseras på L. Skulle verkligen vilja komma över det. Få ha vår relation som det stabila & sköna istället för det som ska oroas över.

Men kanske handlar det om tid också. Kanske blir det lugnare med tiden.

Det är så konstigt också, för vi är överens om att vi ska försöka bli med barn den här veckan. Så spännande! Det är ju min dröm. Vill njuta av mitt liv, som verkligen är bra. Lite för mycket oro-skräp bara. Ingen katastrof, men lite för mycket.

hur harmonisk som helst just nu. myser åt hur mysig jag är och hur bra mitt liv är. PR-jobb på bokförlag! Hur många såna finns det i Sverige?

Superhärlig kille som älskar mig och tycker att jag är sexigast på jorden.

Mums!

Mår bra. Är lugn och kär.

Drömde läskig mardröm dock. Att jag hade blivit full och fått minneslucka och inte visste om jag hade haft sex med ngn. Det låg två snygga killar i en säng. Sen drog jag ut tampong efter tampong ut underlivet....

körde bil från v-ås till sthlm igår efter en urkass o stressig arbetsdag. men ändå glad. riktigt lycklig. ringde en massa vänner jag inte pratat med på länge och ringde l bara för att säga att jag älskar honom.

igår kväll pratade vi om att försöka få barn.

Mår ganska bra idag. Är inte orolig över L. Men när jag såg på FB att C lunchat med B (två gamla kollegor) fick jag paniktankar om att jag är så himla opoppis. Och att jag är så ledsen över det. Och att det alltid har varit så. Och att jag sällan blir bjuden på fester etc. Och att det säkert finns en anledning. Folk gillar inte mig.


Och att det är därför jag är så nojig med killar. Dels vill jag att de ska utgöra en garant för att jag alltid ska vara poppis i framtiden, dels tycker jag att de är losers som gillar mig. Jag är ju opoppis.

Jag förstår ju att det finns konstruktiva sätt att tänka kring detta och jag kan ju också påminna mig om när jag för nåt år sen tänkte på hur MÅNGA underbara vänner jag hade. (bara tjejer). Men nu känns det som att nästan alla har försvunnit.

Mensen kom men PMS:en försvann inte. Då var det väl inte PMS då. Har jobbat stenhårt på mässan. Kom hem ledsen och trött men det var skönt att komma hem till L. Sov som en prinsessa första natten. Men igår natt. Fyfan. Först kunde jag inte sova. Gick upp och åt och la mig på spikmattan. Till slut somnade jag och drömde hemska drömmar om att hela min familj var jagad i nåt slags krig.

När jag vaknade började jag gråta och sen berättade jag en massa om mitt mående för L. Orkar inte att det ska bli samma gamla skit nu igen. Han var världens finaste.

Usch har en del skräptankar i skallen. Typ: Han är inte snygg. Han har dålig klädsstil. Han är inte så cool.

Men jag vet att de är tillfälliga så jag får inte fetågren. Bara lite obehagligt.

Hallå mensen, kan du komma nu?

Mina bröst är svullna som jättemeloner. Väldigt snart mens. Och visst har jag känt av pms. Har varit lättirriterad, både på jobbet och i kärleken. Har inte varit sur mot L, men mer tänkt elaka tankar etc i mitt eget huvud. Inte så farligt dock, bara lite småtirriterande grejer. Som att han har fula kläder. Så jag köpte två plagg till honom. Som han blev glad för och passade jättebra i.

Helgen har egentligen varit supernice, men jag känner mig low on energy och lite smått hatisk. Ett hatobjekt är gubben GS som tvingar mig att åka skytteltrafik till Västerås. Kan mensen komma snart? Brukar liksom bli immediate relief.

I lördags bevisade han sig igen, när Åhlens skokärring var omöjlig mot mig. Han ringde, åkte dit och fixade tillgodokvitto. Och kom hem med en parfym till mig också.

allt har känts helt underbart den senaste tiden. jättekär. inte orolig. glad.

pratade med ex-Tom idag. blev påmind om hur illa jag tycker om delar av hans personlighet och hur illa vi passade ihop.

han rådde mig att ta det lugnt med Leo. "Killar gillar att tro att det är dem som bestämmer tempot".

Tydligen är han inte ihop med den där Malin heller, utan "de träffas och har det bra". Hon vill vara ihop men han tycker det är bra som det är. Detta har pågått i 4 månader. Han är 39 år. Snacka om att han har problem.

jag är så kär och lycklig så jag bubblar över.

han är min. han är underbar.

men jag måste komma ihåg att inte prata med honom om att jag är rädd för att han ska lämna mig. det är inte attraktivt att vara needy.

haft en underbar, lugn, kärleksfull helg med min kille.

Jag är jättekär, glöm inte det när det blir sämre tider. Igår viskade jag jag älskar dig, för första gången. Hade lovat mig själv att han skulle få säga det först, men nu gjorde jag det. Och han svarade tillbaka, sa samma sak. Det var fint.

Så har man fått veta att bästis nr 4 av 4 är pregg! Men jag är glad, för jag är kär i min kille och han i mig.

Nu har min kille fått träffa min familj, var på landet i helgen. han verkar inte gilla mig mindre efter det. Inte heller efter att jag har berättat om mina bröders åkommor och mina egna ågrenproblem. Har dock inte berättat allt.

Vi har haft en superfin helg och besöket på Carl Larsson-gården ska jag minnas.

vaknade superlycklig och har varit lugn och glad hela dagen.

skakig dag men nu lycklig och kär igen.

Känner mig gladare nu. Martin har varit här en stund. Är så innerligt glad för vårt umgänge nuförtiden. Det är verkligen kul att umgås med honom, och jag mår bra av det.

Känner mig lugnare kring L också. När jag tänker på hur jag vill leva mitt liv så passar han väldigt väl in.

Jag ska acceptera svagheter och misstag, både hos mig själv och hos andra. Det är svagheterna som gör en till människa och inte robot.

(note to self: nu dricker jag inte på mkt länge)

OK.

Nu är jag lite orolig i kroppen. Vi kan kalla det melankoli.

Då tar jag ut oron på det jag har minst kontroll över just nu, vilket dessutom är en enorm känsloinvestering. Dvs L.

I frågan om vad som är hönan och ägget blir det då så här:

Att vara i en ny relation är härligt men också läskigt för mig. Jag kan då ibland känna mig orolig. Om jag inte är i en relation oroar jag mig inte. Möjligen över att jag aldrig kommer att träffa nån, men det är man ledsen över en stund, sen siktar man framåt och fortsätter hoppas.

Jag kan ju minnas den extrema lyckan jag kände t ex den dag då vi var på Tynningö i somras. Och ingenting har blivit sämre sen dess, inget dåligt har framkommit. Tvärtom. Däremot är det mer på riktigt nu, mer allvar. Kanske därför jag blir lite orolig.

Det är typ 6 dagar innan mens. sen i förrgår känner jag mig lite orolig. Försöker bena ut oron. Svårt. Orolig över nåt med L. Var hos Maria Z igår (det var inplanerat).

Blev påmind om att acceptera tankar/känslor, även dem man inte gillar. Jaha- där kom en sån liten tanke/känsla. Jaha, den får väl vara där ett tag då.

Inte lägga så mycket värderingar i det.

Jag tror: L har visat att han är mkt seriös med mig. Hade han varit lite osäker hade jag varit som besatt av att få bekräftelse. Nu när jag är superbekräftad tenderar jag att leta fel hos honom istället. Växlar mellan hybris och självförakt.

Vill hitta ett mantra eller nåt som sätter mig på rätt köl.

Typ: jag känner en massa olika saker och det är ok. Jag har ändå bestämt att vara i detta.

sov ensam hemma i natt och:

Vet ju att jag är rädd för att bli sviken, men den här drömmen är helt sanslös.

Drömde att jag var i en liten koja av nåt slag, man behövde visa sitt pass för att komma in. Jag mådde inte alls bra, tappade tänder, som jag plockade ur munnen och kände mig febrig. Jag hade dessförinnan varit tvungen att lämna jobbet, Johnny hade sagt ok. Plötsligt var det som att kojan imploderade, jag visste att jag höll på att klämmas ihjäl. Men med en sista kraftansträngning slog jag mig ur kojan, och hamnade, helt slut, rädd och omtumlad i trygghet bredvid min bror M. Sen såg jag att mamma också var där. Men när jag behövde henne så otroligt mycket, jag var så rädd och förvirrad och sjuk, så sa hon bara: Du har verkligen betett dig förskräckligt de senaste dagarna. Varit elak mot bror M. Jag försökte svara, men jag har ju varit sjuk, haft feber och yrat, varit instängd i en grotta. Men hon veknade inte, tyckte bara att jag hade betett mig illa. Jag kände mig så fruktansvärt övergiven

Idag har jag varit lite låg. Lite orolig. OBS, har inte känt så här innan. Fast gjorde det för exakt en månad sen, veckan innan mens.

Har lite intimitetsproblem, eller anknytningsproblem eller nåt.

Men ingen biggie, jag spinner inte loss i oro, vet att såna här känslor kommer och går.

Oj nu har jag hamnat i blåsväder igen. Blev lite lätt osams med AM igår, och sen kanske med Halvan och K också. Fick nåt slags känsla av att jag är utanför, trots att jag egentligen inte tror det.

Vet faktiskt inte vad jag tycker om saken nu. Jag överreagerade säkert men har jag gett någon anledning att bli arg/sur på mig. Tycker jag nog inte egentligen. De borde inte tycka mer än att jag är lite jobbig.

Men jag har börjat ifrågasätta mig själv på ett nygammalt sätt. Ett oskönt sätt. Som nu: jag är en jävligt jobbig, bråkig, drama queen som ingen egentligen står ut med nån längre period.

Kan detta vara pga att jag inte tar pillren längre?

Och dilemma nr 2. Hur ska jag våga berätta om pills för L? Ska jag göra det, i så fall när? Kommer han lämna mig om jag berättar det. Hur svag jag är eller har varit.

Sms från L igår kväll kl 19.59.

Jag kan inte sluta tänka på dig.


Sms från L igår kväll kl 20.10.

Fast å andra sidan varför skulle jag göra det.

Senare pratade vi i telefon och jag sa att jag vill vara med honom hela tiden. Han sa "what's stopping you".

Sen sa han att han vill vara strategisk och inte "bränna ut mig". Att han vill att detta ska vara länge.

Hade en underbar kväll med L i måndags när jag kom hem från utomlands. Hade sex på alla tänkbara sätt.

Sen blev det en intensiv jobbvecka med sena middagar. Jag avslutade den med en praktfylla hos chefen. Som naturligtvis föranledde en viss ångest dagen efter. Som sitter kvar. Ingen megaågren, men dock en ågren.

Hela helgen har hag känt mig galet kär i Leo. Dock redan innan praktfyllan. Har bevis i form av sms som jag skickade tidigt i fredags kväll. Om jag skulle börja misstro mig själv alltså.

Men i helgen. Asså. Jag började känna mig sårbar. Lämnar han mig så vet jag inte vad jag tar mig till. Får inte vara FÖR PÅ nu. Men det bara bubblar ur gulliga saker ur min mun. Ur hans också i och för sig. Högriskspel.

Oh la la.

Har varit i Berlin i några dagar. När jag åkte dit var jag lite orolig över L-situationen, tyckte han verkade FÖR på. Han skickade med mig analoga sms! Små kärleksbrev, i kuvert med dag och tid skrivna utanpå. Det gav mig förstås lite prestationsångest, tänkte att han kanske är mer kär än jag etc. Men! Jag har inte fått panik, som jag brukar få. Bara lite oro. Inte så farligt alls.

Sen efter några dagar när jag kom hem. Fasiken vad jag längtade efter honom. Och fasiken vad mysigt att träffa honom och fasiken vad vi rörde varandra härligt.

Lustig grej: Jag drömmer att jag blir lämnad på nätterna. Har drömt det minst 4 ggr nu. Två ggr förut en allmän dröm om att bli lämnad och ingen vill ha mig. Sen en natt blev jag lämnad av alla tjejkompisar. Inatt blev jag lämnad av L.

Snacka om att mina drömmar speglar mitt psyke. Men jag mår verkligen toppen på dagtid!

OK. Detta har hänt sen sist. Har haft en underbar kärleksvecka med L. Nästan helt berfriad från ångest/oro, vilket är ovanligt i början av relationer för mig.

Han är härlig. Han tycker om mig. Jag tycker om honom. Ibland vill jag säga jag älskar dig. Kanske vill han det ibland. Ibland blir jag rädd att jag har visat för mycket av mig, av sidor som han kanske inte gillar. Ibland tänker jag att han gillar mig ändå, det spelar ingen roll, jag kan säga vad som helst. Ibland tänker jag dumma tankar. Att han inte är tillräckligt si eller så. Men jag vet. Att oavsett om jag ska plågas av såna skittankar så tänker jag vara med honom nu. Sen får vi se. Kanske vill han inte ha mig sen. Kanske upptäcker jag nåt som jag inte kan leva med. Men jag får inte glömma, när jag blir orolig och elaka tankar försöker ta mig i besittning, att jag har träffat en underbar, fantastisk man som får mig att känna både passion och trygghet.

Lyckobubbla. Bubbellycka.

Blandat med små minimala orosmoln. Verkligen små. Kommer nån eller nåt sticka hål på min bubbla?

Kär.

Har idag bland mycket annat trevligt haft mjukt, skönt, kärlekssex på en brygga i solen.

Men oj. Total förvirring råder. Jag hade ju redan berättat om detta! Vad jag däremot inte har sagt är att jag har träffat en viss L. För typ nästan tre veckor sen. Finns mycket att skriva om honom. Han är inte riktigt min typ, inte stilmässigt i alla fall. Men han är fin! Och jag har inte drabbats av ågren av att umgås med honom. Faktum är att när jag är nära honom vill jag bara vara ännu närmare, klänga på hans kropp. Han verkar gilla mig också.

Än så länge har vi gjort detta:
Dejt 1: Vin i mina kvarter. Känsla: söt kille, inte min stil, men jag vill träffa honom igen.
Dejt 2: Poesiuppläsning på Kulturhusets tak. Efterföljande middag på East. Känsla: tror inte detta är rätt för mig, men kommer ge det en till chans.
Dejt 3: Middag hemma hos L. Stelt, tveksamt till en början. God mat och finaste frågan i soffan: Får jag kyssa dig?. Sen HÄRLIGT hångel.
Dejt 4. Spontandejt, L kom över till mig och vi myste.
Dejt 5: Kajakpaddling. Känsla: Jag gillar honom. Lite tveksam men finfin stund på bryggan i solen.
Dejt 6: L kom hem till mig på kvällen. Vi myste.

Sen blev det paus några dagar då jag var i Skåne med AM och Kitty. Många fina sms. Känsla: Jag är kär.

Dejt 7: Vi åkte till Sandhamn och övernattade på Seglarhotellet. Mycket härligt sex. Mycket mys.
Dejt 8: Jag sov över hos L. Känsla: MYSIGT.

Nu är jag på landet i en vecka och vi messar för fullt. Jag är kär men också lite skeptisk och relationsfobisk och stör mig lite på hans hurtighet och något tveksamma klädstil. Men är också väldigt impad av honom.

Så här länge får det ju inte gå mellan inläggen!

Det händer faktiskt väldigt mycket i mitt liv, annat kan man inte påstå. Hur ska jag nu kunna sammanfatta en dryg månad...

På nationaldagen ordnade jag, Kitty och AM karibienfest. Samma dag, på förmiddagen, bjöd jag in lite löst folk från FB. (läs killar med viss potential för flirt.) Festen blev jättelyckad, jag höll mig på rätt sida om fyllegränsen och tog med mig TV-journalisten hem för hångel. Ett ganska trevligt hångel, som följdes av en och en halv veckas romans. Men sen kom ångesten som ett litet brev på posten och efter stödsamtal med AM, Halvan, Kitty och Mamma avslutade jag det hela.

De främsta anledningarna, utan inbördes ordning och med överhängande risk att framstå som asshole:

Han var mobbad hela uppväxten, för att han var tjock.
Han körde ner tungan i min hals när vi kysstes så jag trodde jag skulle kvävas.
Han älskar smågodis.
Han tycker det är pinsamt att köpa kondomer.
Han har blivit uppmanad av sina chefer att söka proffshjälp för att hantera sitt humör. (vilket han i rättvisans namn också genomfört och säger sig ha utvecklats mycket av)
Han tränar på crosstrainer för att det är den minst ansträngande träningsformen.
Han har aldrig varit utanför Europa.

Jag vet att detta kan låta som otillräckliga grunder, för i övrigt var han både snygg, extremt rolig och ganska het. Men det kändes inte rätt och jag är ju numera en person som lyssnar på sådana känslor.

Rolig utekväll igår. Först picnic med Halvan, K, Kitty och bebis. Sen Mälarpaviljongen med Kitty och träffade en fd kollega (gay) och hans gäng. Hängde med dem på fest hemma hos en av dem, sen cyklade jag och Kitty till Fredsgatan.

Idag - underbart soligt. Jag har städat och ska snart åka och bada. När jag gick ut med tidningarna träffade jag Henrik B, en fd kompis storebror. Han är så fin och snäll. Och ska bli pappa vilken dag som helst. Hans tjej har gjort slut med honom massor av gånger. De har varit ihop ganska många år nu, och nu är det stabilt. Men förr kunde hon typ vakna mitt i natten med råångest och göra slut. Etc. Jag känner igen det där.

Har känt mig lite smått desperat och jättesingel hela veckan. Börjar lätta nu.

I tisdags på Mälarpaviljongen. Mycket snygga killar. Jobbig insikt: de är homosexuella.

Ja idag är man inte så stöddig. Väldigt illa till mods över drängfyllan i fredags.

Gick och mediterade på en gräsmatta på lunchen, var tvungen att akutjobba lite på mitt själförsvar. Sen, fast jag inte alls hade tänkt det, så såg jag att M var inloggad på FB så jag började chatta med honom. Ganska skönt ändå. Fick än en gång bekräftat att "inget allvarligt hände".

Efter en tämligen lat eftermiddag på kontoret tog jag tåget för att gå på uteservering med Halvan. På tåget fick jag mess av killen som jag flörtade med ¨på företagsminglet i förra veckan.

"Hej! Gud vad du var svår att sluta tänka på då. Fika, onsdag eller torsdag? /Micke från företagshänget i Kungsan."

Mitt svar: "Hej, varför sluta tänka på mig? Du har ju just börjat;-). Kan inte onsdag-torsdag, vad sägs om i helgen?"

Sen träffade jag Halvan. Sen satte vi oss vid ett pissigt bord på uteserveringen för att hon skulle kunna jucka med vagnen. Sen gick jag och ställde mig i kö för att handla till oss. Sen vände jag mig om och såg att Halvan var i upplösningstillstånd och bäbisen gallskrek. Sen blev vi osams och Halvan började gråta och stack därifrån. Sen cyklade jag efter och så bråkade vi mer och jag sa att jag tycker hon aldrig prioriterar mig sen hon träffade killen och fick bäbyn. Sen skildes vi åt. Sen messade jag. Sen åkte jag hem till henne. Sen grät vi och blev sams och åt mat.

Sen frågade jag Micke om en märklig grej på FB, typ en groupiegrupp eller nåt annat knas. Och han visade sig vara rätt konstig.

Och sen kollade jag och Halvan på match.com och det vara bara miffon. Sen cyklade jag hem.

Idag är helt enkelt en dag då man inte känner sig som queen of the world. Känns omöjligt att hitta en bra kille. Hallå?!!!! Var är ni? Är alla redan tagna? Måste de ha framåtkammat hår, eller groupiegrupp eller aldrig ha varit utanför europa eller inte orka bädda rent i sängen på första övernattningsdejten.

Vill dock påminna mig själv om att nån sa till mig i fredags att det hade snackats om mig att jag var snygg eller nåt redan på Ica Maxi. Minns dock inte vem som sa det eller i vilken kontext. Bu. Om jag sover nu är det snart en ny dag. Det är nog my best option right now. Men jag ska komma ihåg hur hopplöst det kan kännas och hur SVÅRT det är att träffa en bra kille om jag nån gång hamnar i ett förhållande igen.

Sitter och jobbar för fullt med själförsvar. Mitt eget. Har nämligen gjort samma misstag som så många gånger förr. Dvs blivit för full.

Orkar faktiskt inte prata om det. Men det gnager mig. Hårt. Jag kan verkligen inte hantera alkohol. Ändå slutar jag inte dricka. För många gånger går det ju bra. Men många gånger går det dåligt också.

Jag tänker att om jag bara hade en man, var i ett tryggt förhållande, så skulle dels antalet tillfällen då man dricker minska. Dessutom skulle jag ha nån som alltid tog med mig hem.

Men jag får jobba vidare med mitt själförsvar och mitt drickande på egen hand. Fan vilken kämpe jag är. Jag är rätt bra ändå. LÅngt ifrån perfekt, men fasiken vad jag kämpar på.

Det händer så mycket så jag hinner inte skriva. Sammanfattning:

Träffade P på middag ute samt efterföljande barbesök i torsdags. Mycket vin. Sen fortsättning och övernattning hos mig. Märkte att han är väldigt osäker samt fick veta mycket jobbigt han har i bagaget. Men det kändes ändå mysigt. Vi hängde hemma hos mig dagen efter, sen stack jag och fikade med Halvan och K. Därefter direkt hem till honom. Middag och massor av vin igen.

Mysigt återigen, men jag började känna att han har så mycket problem i sin bakgrund, fick veta mer om det. Stannade ändå till långt in på lördagen men när jag kom hem började ett visst obehag sprida sig i magen. Träffade Kitty och ett par vänner till henne på kvällen och fick prata av mig lite.

På söndagen kom Cissi, tvåbarnsmor och harmoniskt gift på lunch. Fick fetångest av henne, vilket jag iofs brukar få. Gick till gymmet för att försöka skaka av mig den molande magkänslan men funkade dåligt.

När jag kom hem loggade jag in på msn och började skriva med P, sa att jag hade lite relationsfobi men ville inte gå in i detalj. Han blev jätteorolig och ringde upp. Då panikade jag och försökte släta över, bad honom komma över. Jag var ju inte säker på vad jag höll på med. Han kom, hånglade upp mig mot kylskåpet, vi hade sex, helt ok, men inte fantastiskt. Kollade på film, käkade, hade mer sex. Men jag kände starkt att det inte kändes rätt.

Åkte till jobbet med MYCKET ågren i magen. Men efter samtal med mamma, Åsa, Susanne och Annie visste jag.

Tänk att jag ska behöva så mycket bekräftelse för att lita på mina egna känslor. Hur som helst så har jag blivit bättre på det. Men får sån ÅNGEST av att behöva avsluta med killar. Känner så mycket SKULD.

Han messade igår, gulligt förstås. Jag svarade sent och inte så gulligt. Nu måste jag strax ringa honom. Bävar, men måste få det gjort.

Så igår kväll träffade jag Ante, juristen från Dalarna. Han var fantastiskt lätt att prata med, smart & rolig. Men, och detta smärtar att säga, inte så fysiskt attraktiv för mig. Jag känner mig så elak när jag tänker så. Han var inte anskrämlig. Men. Inte. Kanske. Inte. Tillräckligt. Attraktiv.

Jag vet ju av erfarenhet, (läs Snakehips) att jag kan ändra inställning när jag väl lärt känna personen i fråga. Men nu tänker jag ändå rätt mycket på P, journalisten. Som jag ska träffa imorrn kväll.

Händelserika dagar. I förra veckan ackumulerade jag ett antal intressanta män på Match. Den mest intressante av dem alla ska jag träffa ikväll. Middag på Prinsen. Han är jurist, från Dalarna, och verkar både sportig och kulturell.

Men - på vår fest i lördags kom en kille som jag träffade via Match för ett år sen, men aldrig ens träffade. Däremot blev vi vänner på FB. Och i lördags blev det hångel och övernattning. Ganska mysigt faktiskt. Fast jag har en känsla av att på nåt sätt vara överlägsen honom. Men kan inte sätta fingret på varför jag skulle vara det. Så nu blir jag faktiskt väldigt glad för sms och mail från honom.

Och BTW. I söndags kväll gick jag på en konsert i Vitabergsparken med en annan som jag Match-snackat med under veckan. Makalöst bra konsert. Makalöst töntig kille. Inte töntig som i bortkommen, töntig som i idiot. Som tyckte att man skulle säga negerboll och som tycker illa om Marit Paulson pga hennes utseende.

Britta

Idag lunchade jag med Britta. Det är nog ett år sen vi sågs sist. Hon berättade en massa spännande. Om hur hon för ett år sen fyllde 34 och var riktigt låg över det faktum att hon varit singel så länge. Hon kände att hon började ge upp och tänkte att hon kanske inte var typen som fick leva i ett förhållande utan att hon fick nöja sig med tillfälliga förbindelser och kanske adoptera barn ensam.

Sen gick några veckor och en kollega till henne började prata om en kompis hon borde träffa men hon var anti. Sen råkade hon träffa denne kollega med denne vän ute. Hon tyckte först att vännen var helt ointressant, fel stil etc. Men sen blev de fulla och han följde med henne hem. Och på morgonen tackade han inte för kaffet utan frågade istället när hon slutade jobbet samma dag. Britta fick panik opch drog till Norberg några dagar (föräldrahemmet). Men sen träffades de hela sommaren. Och sen fick killen lite kalla fötter i augusti och började antyda att de inte var ett par utan bara på dejtingstadiet. Men ett par veckor senare var hon gravid. Och nu bor de ihop och får barn vilken dag som helst. Kanske beroende på en kanadensisk indian på High Chaparall i Småland. (eller var det nu ligger)

Jag har haft en härlig vecka. Inget särskilt har hänt. Det har varit ganska fullt upp, men ingen överdriven stress. En massa vardagliga saker som är mitt liv bara. Och jag gillar det.

I måndags var jag på en författares skivrelease. Hade Arne Weise till bordet. En trevlig man, som berättade att han nu har slutat med både alkohol och kvinnor. Han är 79 år gammal.

Just nu är jag på landet. Nelson jagar jättemyror.

3

När man börjar med antidepressiva mår man inte så bra. Det vill säga, uppenbarligen mår man dåligt eftersom man överhuvudtaget börjar med dem. Men det blir sju resor värre under den första tiden innan kroppen fattar vad som är på gång. Har man svår ångest innan så blir det en rejäl utmaning att stanna i sitt eget skinn under de första veckorna med piller. Mitt i det befann jag mig när jag flyttade in hos Halvan. Hon tog hand om mig. Lagade mat åt mig, sov bredvid mig, lyssnade, tröstade. Badade, masserade och filade till och med mina fötter.

Jag vet inte hur jag fixade att faktiskt gå till jobbet nästan varje dag, men det gick. Efter nån vecka började jag nästan våga tro på ett nytt liv utan Tom. Någon sekund i taget i alla fall.

2

På måndagen var det över. Jag vet att jag får det att låta som ett dödsfall och det var så det kändes. Jag hade vridit mig i ångest på söndagseftermiddagen när vi kom hem, försökt återkalla den sköna känslan av att jag trots allt älskade Tom som jag lyckades tvinga fram någon millisekund när gospelkören från Tensta sjöng kärlekssånger under vigselakten. Men det gick inte. Tom låg bredvid mig och försökte trösta, lugna. Till slut lyckades jag somna.

Av någon anledning mådde jag lite bättre på måndagen. Kanske var det lättnad över att bröllopet var över. Jag hade bävat för det länge, eftersom allt jag hade velat de sista veckorna var att begrava mig i mörker under ett duntäcke.

På måndag kväll mådde jag så bra att jag orkade skriva ett ansökningsbrev för en tjänst på ett bokförlag. Sen kom Tom hem. Och sa att han inte orkade mer. De rester som fanns kvar av stenstoden som var jag rämnade. Vi gick en promenad. Jag minns inte så mycket mer. Dagen efter ringde jag Halvan och frågade om jag fick flytta hem till henne.

Förresten. Ett roligt citat från Mobi ang en av hennes partyprissemediacoola väns vänner.

"Det där är Tatiana Ardolova. Hon driver xxx-klubben. Hon gillar kola och att suga kuk."

förresten. Mobis partyprissemediacoola vän som ligger med allt som rör sig hade visst sagt till henne att han tycker jag är sjukt het.

Mums. Jag slickar i mig av den sött smakande komplimangen.

Förresten. Då när vi satt och kollade på film och käkade middag hemma hos mig igår och jag fick det där pretentiösa messet, passade jag på att berätta det där med att snubben ställer alla burkar i skafferiet med etiketterna framåt. Varpå min bror M sa: " men det är ju en grej i en film! en psykopat gör så. sen skiljer sig hans fru från honom och han söker upp henne. och sen när hon kommer hem en kväll står alla hennes burkar i hennes nya hem så och hon blir livrädd och fattar att han är där".

Pust. Jag slapp undan med andan i halsen.

ett lustigt sms fredag kväll kl 21.25.

Leontine. Jag har haft väldigt trevligt med dig. Du är okomplicerad och varm och du bjuder på dig själv. Jag gillar ditt sätt. Jag gillade din beröring. Dock så tror jag - utan att vilja verka stroppig - att vi har lite olika känslor. Rätta mig gärna om jag har fel! Tror att vi kan ha roligt som vänner, vi har redan lärt känna varandra på bästa tänkbara sätt, men låt mig veta hur Du vill definiera "oss"? Kram Kris

Det var visst inte meningen att jag skulle bli ihop med en pedantisk icke-akademiker i Skärmarbrink. Efter tredje dejten ville han inte mer. Jag messade igår, inget svar ännu. OK. Vi kör vidare. Nån gång blir det väl ändå min tur. För övrigt vill jag säga att jag har sprungit 9,5 kilometer idag.

1

Fredagseftermiddag i september. Skärgårdsbåt. Mina närmsta vänner och min stiliga pojkvän. Sommarens solbrännor gör oss fortfarande lite vackrare än vad vi kommer vara om ett par månader. Inuti mig: ren och skär ångest. Och en valium. Jag har inte sovit ordentligt på flera veckor. Jag har hasat mig iväg till jobbet om morgnarna men suttit helt ofokuserad och stirrat på datorn och försökt se normal ut. Försökt le mot kollegorna. Gått ut flera gånger om dagen och gått planlöst runt kvarteren och kedjerökt. Ringt de närmsta vännerna och bett om råd. Och styrka. För jag har ingen.

Det gungar på båten. Det kommer regna snart. Folk skrattar. Tjejen som spred ett rykte om att jag hade anorexia när vi gick på gymnasiet tycker att min kille är snygg säger hon.

Det är en idyll på ön. Vi blir inkvarterade i gamla fina trähus som numera är vandrarhem. Jag och Tom får äran att placeras i rummet intill Kicki och Christian. De är så lyckliga. Jag lägger mig i våningssängen och försöker bli lugn. Försöker tänka snälla, positiva tankar. Men jag har panik. Inom mig är det en krigszon. Min kropp har fattat vad som måste hända, men min hjärna vägrar acceptera det. Eller tvärtom. Jag vet inte. Har ingen kraft. Nu kan jag gråta i alla fall. Djupa snyftningar från längst in i själen. Men snabbt nu. Snart måste jag ut och se glad ut. Hälsa på alla. Vi är ju värdpar, jag och Tom. Jag är tärna och värdpar och jag får inte åka hem och lägga mig under täcket och gråta och darra förrän på söndag eftermiddag. Har inte så många valium kvar. Måste ransonera.

hemma efter en vinstinn kväll. moderna. trist. kul med mobi men annars trist. sen spymlan. kom in pga tom. vakten stoppade mig. det var tydligen premiär. men tom såg till att vi kom in. tack ex. sen kom mobis ex. blev jobbigt för henne. sen träffade vi hennes partyprissemediacoola vän. sen gick vi till riche. där var charlotte. sen kom kitty med vän. sen åkte vi hem. bra det. annars hade jag blivit för fyll.

Hmmm. K har inte hört av sig sen han var här i måndags kväll. Undrar varför.

Orkar inte bli sårad. Hence. Tror inte jag hör av mig.

En annan som inte hör av sig är Halvan. Undrar om hon är sur på mig av nån anledning. Men vet inte vad det skulle vara.

Ska ut en sväng nu med Mobi. Fest för en musiktidning på Moderna Museet.

Men jag undrar varför han inte hör av sig. Är han inte intresserad eller spelar han svår. Tycker han det är min tur? Jag har ju hört att killar gillar att jaga, hur stenåldersmossigt det än låter. Hence. Jag stillar mig.

OMG.

Det har varit en händelserik start på veckan.

Igår fm i provinsen: Möte med problematisk avdelning på jobbet. Resultat: Många uppskattande ord efteråt.
Igår em i huvudstaden: Möte med oproblematiska människor. Resultat: katastrof. Jag blev arg. Jag visade att jag blev arg. Det föll inte i god jord. Unga kvinnor ska inte ta i. Jag bad de inblandade att prata med mig efteråt. Två män i 50-årsåldern. Jag förklarade att jag tyckte de hade avbrutit mig samt varit allmänt oförskämda. Föll inte i god jord. Jag blev kallad på uppsträckningsmöte av chef.

Igår kväll: 1. Psykologen. Bara ett litet check-möte för att se till att allt är på banan. Trevligt.
2. Middag på Vapiano med Yllavalla. Barndomsvän sen vi var 2 år. Ses mycket sällan. Det var mycket trevligt.
3. Killen K kom för att lämna fixad ipod och dricka te. Fint. Märkligt. Hur kan man ligga bredvid varandra i en soffa utan att hångla? Men jag lärd emig ju en läxa i somras. Man bör inte kyssa upp en kille som inte har försökt kyssa upp en själv. De kan bli rädda. Det kan bli mycket obehagligt. Så jag lät mina ben snudda hans lite. Sen nuddade jag lite vid hans armar. De är fina. Sen nuddade han lite vid mina ben och armar. Sen sa jag att han fick gå hem. Det var sent och jag skulle ju på uppsträckningsmöte med chefen imorse.

Idag:
Mycket nervös inför uppsträckningsmöte. Men mötet gick bra. Han tycker jag ska tona ner mig lite för überchefen gillar inte mig. Men han gillar mig. Han sa lite snälla saker också. Som att han har fortsatt fullt förtroende för mig. Tack och bock. Ändå en lättnad.

Ikväll: Vårruset med kollegor. Rekordtid för mig och en trevlig tillställning.

Imorgon bitti: Pressfrukost för intressant bok på Kulturhuset,

Checklista

Filosoferande på balkongen idag. Medverkande: jag och Kitty.

När vi träffar nästa kille ska vi titta på följande:

Har han en bostad han trivs i och tar hand om?
Har han vänner, några nära som han har haft länge?
Om han mår risigt på morgonen, ligger han kvar eller går upp och tar sig igenom dagen?
Gillar han att festa/nattliv?
Motionerar han regelbundet?
Hur ser hans relation till mamman ut?

Det är en ljuvlig lördagsmorgon. Spelar lite online medan jag väntar på föräldrarna som kommer på besök. Bror den äldre sov över igår, vi käkade på Shanti och gick på bio. Män som hatar kvinnor. Mycket bra för att vara svensk.

Och dejten i torsdags gick fint. Han är snygg. Blir snyggare ju mer jag tittar på honom. Och trevlig.

svansen mellan benen

Skulle ha ett anförande om kommande böcker för en massa journalister. Internt men ändå. Först kom ingen. (trots att de hade osa:t). När jag hade sprungit runt om hämtat folk satte jag igång. Men fy vad jag inte gillar att prata inför folk. När jag skulle visa filmklipp funkade inte länkarna som jag hade suttit och lagt in SAMT testkört tidigare idag.

Snark. Svansen mellan benen. Får man gå hem nu? Och dra nåt gammalt över sig.
Nej det får man inte. Nu får man jobba lite mer och inte vara så självkritisk. Nu får man hålla huvudet högt och tänka att man duger. Som man är.

Hoppas dejten ikväll går bättre.

tortyr

Jag torterar mig själv genom att titta på nya sajten http://www.gravidlooken.se/

JAGVILLINTE

JAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTE.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte leka tjugoårsålder och gå på krogen och ragga och vänta på sms från killar. Jag vill inte bli surare och surare på mina vänner med kille och barn för att de inte har tid med mig längre. Jag vill inte sitta i min etta och ha en telefon som aldrig vill mig nåt. Jag vill inte jobba med lobotomerade människor. Jag vill inte jobba utan att nån endaste gång få en gnutta beröm. Jag vill inte städa. Jag vill inte ha det stökigt. Jag vill inte sova. Jag vill inte vara vaken. Jag vill inte gå ut i solen. Jag vill inte sitta inne. Jag vill inte snusa men jag vill inte inte snusa. Jag vill inte vara finnig. Jag vill inte jobba. Jag vill definitivt inte spela det enfaldiga onlinespelet men jag spelar ändå. Jag vill inte tänka på K, för jag vill inte bli besviken på K. Hur kan man ens bli besviken på nån man har träffat en gång.

Jag vill ha en man som älskar mig och sen vill jag ha en familj och sen vill jag leva lycklig med dem för alltid. Och sova sked.

I got mail

Och imorse hade jag fått mail av K där han erbjuder sig att fixa min ipod om jag tar med den på vår dejt imorgon. Jag blev väldigt glad. Väldigt.

kanske världens sjukaste mardröm

Kände mig inte direkt hög som ett höghus igår kväll så jag tog mig i kragen och sprang en mil. Det var sjukt jobbigt förstås men gav mig en viss känsla av tillfredställelse.

Sen var kroppen så trött att den inte ville sova. Men när jag väl somnade! Vilken föreställning! Jag befann mig i den otäckaste drömmen i mannaminne. Det var i ett krigsdrabbat land, där olika stammar eller folkgrupper krigade mot varandra och det var ett gäng som kom med jetplan och till fots och högg av huvudet på alla de såg med machete. Ledaren för gänget var en kvinna och det bästa hon visste var att hugga huvudet av barn som precis var på väg att födas ut ut kvinnor. Dvs när bara huvudet sticker ut, mitt under förlossningen. Hon gillade ljudet av det, det sa bara poff sa hon.

Man blir ju rädd för sig själv. Var har jag fått detta ifrån. Beckomberga, någon?

Hursomhelst, i drömmen var jag livrädd, jag var av någon anledning i ett militärläger där militärer var stationerade för att försöka stoppa det fruktansvärda gängets frammarsch. Jag bad och bad om att få gå och sätta mig i skyddsrummet, för jag visste att det var ute med oss om vi stannade kvar. Jag sa att bara jag fick lite mat med mig så kunde jag sitta där isolerad i veckor. Till slut gick vi alla dit och låste om oss.

Japp. Så var det.

Luftslott med mera

Lika bra att erkänna det. Jag har tänkt MYCKET på K, dejten från i söndags. Byggt upp ett tjusigt luftslott. Tänkt barnförbjudna tankar. Läst på om hans stjärntecken. Han ska tydligen vara mycket sexuell och passionerad. Vore kul om man fick ta del av det.

Annars knegar jag på, som vanligt inget beröm eller nån som överhuvudtaget lägger märke till vad jag uträttar på jobbet, men å andra sidan får jag bestämma mycket själv. Gillar ju verkligen det jag jobbar med, böckerna, men man hade gärna tagit några rejäla drag med sopkvasten och fått bort de värsta dammansamlingarna.

Det är också lustigt hur man plötsligt kan vara så ensam. Jag minns en tid då jag var ny i stan och inte kände många. Hur jag fick slita för att hitta nån att kanske ta en drink med en gång i veckan. Fast ibland hittade man ingen, alla var upptagna. Och då fick man sitta i sin etta och glo på TV. Detta var innan jag blev Internetberoende. När jag fortfarande kunde glo på TV en hel kväll och faktiskt gillade dokusåpor. Skyller på att det är över 10 år sen.

Men sen kom en tid då man var nerringd. Eller nästan i alla fall. Då man helst av allt ville få lite lugn och ro, absolut inte ville gå ut och träffa folk mer än man redan gjorde.

Nu är en tid då min telefon är ganska tyst. På kvällstid. På dagtid ringer en massa folk som vill att jag ska göra saker för dem mest hela tiden. Snyft. Stackars mig. En alldeles underbar, bara lite neurotisk men väldigt trevlig och hyfsat snygg tjej i mina bästa år. (om man bortser från vuxenacnen).

Nu sitter jag och funderar på K och på små söta meddelanden jag skulle vilja skicka till honom. Som t ex att han har fina händer. Vilket jag råkade lägga märke till i söndags. Alldeles fantastiska händer, lagom grova, lagom håriga. Eller att kramen när vi skildes åt var väldigt härlig. Men jag förblir tyst. Vad som helst, men skräm inte de små liven.

Over and Out.

Helan säger:
men dejten igår var ganska bra
Helan säger:
han var trevlig
Halvan säger:
tell me!
Helan säger:
kanske lite könstig ibland
Halvan säger:
hur längeågs ni?
Helan säger:
lite som om han gjorde reklam för sig själv
Helan säger:
men hoppas han bara var nervös
Halvan säger:
va'?
Halvan säger:
men hur då? skrytigt liksom?
Helan säger:
han var hursomhelst trevlig
Helan säger:
o snygg
Halvan säger:
vibbar?
Helan säger:
ja
Helan säger:
en härlig kram när vi skildes åt
Helan säger:
urläcker kröpp
Helan säger:
sen fick jag ett sms nån timme senare
Helan säger:
där det stod att han uppskattade mitt sällskap och ville ses på torsdag
Halvan säger:
nice!!
Halvan säger:
..vad svarade du?
Halvan säger:
bra för egot!
Helan säger:
att jag vill
Helan säger:
ja micket micket bra för mitt sargade ego

hamburgare är överskattade

Lunchade med far och bror. Hamburgare, enligt mitt beslut. Oj vad det är överskattat. Mår illa och är trött nu.

Berättade för dem att jag hade en dejt igår och lät pappa ställa tre frågor och bror en.

Pappas frågor:
Vad arbetar han med?
Hur gammal är han?
Har han barn/varit gift?

Brors fråga:
Var i Sverige kommer han ifrån?

Astro

Måndag morgon.
Har sovit sött men drömt att ingen kille vill ha mig och att mina vänner försöker trösta mig och säga att min tid kommer.

Men vaknade glad och utsövd.

Fast måndagstrött förstås.

På nätet står det att Vattuman och Skorpion passar ihop. Kul.

Betyg på helgen

Betyg åt helg på en skala 1-5:

4+

Motivering: Halvtrevlig AW i fredags med blandade vänner.

Enbart svag bakfylla i lördags.
Häng med hund.
Löpträning avklarad.
Mina prydnadspumpafrön har grott.
Städning (åtminstone värsta stöket) avklarad.
Kul fika med Romeo samt häng i hundgård.
Trevligt kvällssällskap och god mat lagad av mig. (spaghetti med sambal och räkor och ruccola och ugnsbakade körsbärstomater)
OK hyrfilm.
Fika med fin vän med baby.
Dejt med snygg och kanske intressant kille.
Snygg och kanske intressant kille har messat efter dejten och bestämt nästa dejt.

Bajs

En mycket bra lördag hittills. Vaknade mitt i natten av bajskatastrof. Hunden. Hade ätit nåt som hundens mage inte tålde. Men sen sov vi vidare.

Idag har jag: spelat betapet, gått ut med hunden, joggat trots lätt baksmälla, ätit isterband (som jag fick i goodiebag på Ulriksdal efter releasefesten i tordags), fikat med Romeo, snackat om kärlek och dejting med Romeo i hundgården.

Har plockat hundbajs utan bajspåse frmaför ögonen på R som höll på att avlida.

Lustigt: När R fick veta vad mitt ex heter (Tom), visar det sig att han känner till honom. Och att T naturligtvis har varit bufflig mot R på krogen. Asså T, vilken idiot han är. TUR att jag inte är ihop med honom. Eller SKICKLIGHET. Vad ska en sån toppentjej som jag göra med en sån buffel? Vojne vojne.

Ikväll: Charlotte kommer på middag och obligatoriskt Robinson-titt. Vi skulle egentligen ut också, men jag har meddelat att det utgår från programmet för min del. Vill inte vara bakis imorrn.

Oh la la. Det ser ut som jag har en dejt på söndag. Med intressant skivbolagskille. Han föreslog brunch. Låter fint tycker jag.

Nu är det helg om ca 10 minuter. Jippi Jappa Tajta.

PS Hittade exet Tom i en skvallerblaska idag. Han var på mingel med vad det verkar en ny tjej. Tyckte minsann att deras händer nuddade varandra på bilden. Men no hurt feelings, jag är nästan bara glad för hans skull. Men tror inte det kommer hålla. Om han inte har gjort some serious soul searching.

Kära dagbok,

Förlåt att jag inte har skrivit på några dagar. Det har varit en hektisk jobbvecka med två releaser och ganska mycket champagne.

Skrev till tre killar på SD i söndags varav två har utvecklat sig till åtminstone halvintressanta mailväxlingar. En lite mer spännande än den andra.

Ska också träffa Romeo i helgen. Vet inte varför. Han föreslog. Nåja. Det blir säkert bra och om det inte blir bra blir det dåligt.

Ikväll tar jag med mig min största kärlek, hunden, hem till Stockholm.

Å så ska jag på AW på Gerdas med några pals ikväll.

Ringde AM för att beklaga mig lite över min miserabla situation. Hon är på landet med killen.

Hon kom förstås med en massa goda råd och kloka ord. Min ilska och frustration blev till ledsna tårar. Jag vill inte ringa bekanta och hitta på grejer med dem. Jag vill inte gå nån jävla kurs. Jag vill vara med mina närmsta tjejkompisar och så vill ja ha en kille som är kär i mig och som jag är kär i och så vill jag ha barn. Bara det.

Jag är sur som en citron.

Arg som en argbigga.

Tycker synd om mig själv.

Asså jag har INGEN att hänga med. Alla är upptagna med sitt. INGA killar fattar att det finns en grym tjej som klättrar på väggarna i sin lilla 37-kvadratare och vill HÅNGLA. Eller så vill de inte hångla med mig bara. Fast nån borde ju vilja.

Asså det här suger fet hästballe. Snacka om livet på isberget. Har inte ens en småbarnsmamma att ta en fika med.

Dessutom. Bakis efter endast alkoholintag 4 glas vitt vin. Så jävla ovärt.

Var ute med Kitty. Först jävla Färgfabriken där man kände sig som en morsa till en massa utstuderade konststudenter som försökte överträffa varandra i att se speciella ut. Åkte kommunalt dit också. Vilken moodkiller.

Sen Rival men vände på klcken vid blotta åsynen av Finlandsfärjan. Jag visste det innan. Nu vet Kitty också.

Sen Morfar Ginko. Försökte chatta upp en snygg kille men tji fick jag. Han var ICKE intresserad. Hans polare började snacka om sin terapeut som kostar 1250 spänn per gång. SOMEBODY SHOOT ME.

Sen lommade vi över till Marie Laveau. Finlandsfärja med ett stänk av indiepop. Fruktansvärt. På vägen ut stötte vi ihop med Benji, en gammal västeråsare. Snygg sådan och läkare. Han har dock alltid tittat på mig som om jag har en snorkråka i ögonbrynet eller som att jag är en misstänkt barnamördare eller nåt i den stilen. Babblade några ord med honom tills jag insåg vem som stod bredvid. Unge herr Säker. Ja just det. Krulls lillebror. Krull som sprängde mitt hjärta i bitar för drygt ett år sen. Krull som vfar min första genuina kärlek sen tonåren. Krull som efter några månader med mig gick tillbaka till Fia, hans ex, som efter 12 år med Krull lämnade honom för sin argentinske chef och drog till Sydamerika. Fia som när hon insåg att Krull var lite småtänd på mig ville ha tillbaka honom. Nu har de fått en dotter. Grattis grattis.

OMG. Träffade M S lillebror.

Tur att jag gick hem. Han har tydligen fått barn. Crazy.

Sitter på tåget på väg hem från föräldrarnas lantställe. Det har varit två härliga dagar där, med dem och äldsta bror. För en gångs skull ingen dramatik. Underbart.

Bredvid mig på tåget sitter Petter. Rapparen. Kul.

För övrigt:

Läkaren svarade lite fattigt på FB, nu inte ett ord på flera dagar.
Bokhandlaren (som är nedlagd sen länge) loggar ut från msn direkt när kag loggar in. Hallå jag har liksom inte tänkt skriva nåt till honom No need att vara rädd. Men nu har jag tagit bort honom från min msn.
Finansnissen som jag kontaktade på match häromdagen har inte svarat.
TV-producenten har inte fått ändan ur vagnen och hört av sig.

Du har utåtstående tänder
Du har inget hår
Du har en konkav överkropp
Du har en hel del finnar på ryggen
Du låter sjukt osäker när du snackar med främlingar
Du är inte speciellt allmänbildad
Du sa hela tiden: "How do you know so much?"
Du frågade mig en gång vad förkovra betyder.

Ändå saknar jag dig och är ledsen över att du valde bort mig och för att du träffade en annan två veckor senare och för att du skriver i din status på Facebook att du är så kär i henne.

Jag vill hata dig Snakehips men jag är inget bra på att hata.

Monday=Funday?

Snarkish. Måndag. Seg. Trött. Jobblust=0.

Men egentligen på gott humör. Halvans föreslagna blind date verkar hyfsat på, men när jag berättade om honom för Kitty så kände hon till honom och avrådde. Tydligen har han stött på hennes kompis Lisa för länge sen. Och verkade lite komplicerad. Jaha. Misstänkte nästan det. Är man 40 och singel och barnlös kanske man inte är världens lättaste simplaste. Men det måste ju inte vara nåt fel.

I lördags kväll var jag med Kitty på Riche och gav mig attan på att jag skulle tilltala nån kille. Så det gjorde jag. Visade sig vara ett gäng läkare. Hmmm. Jag gillar läkare. eller. Jag känner inga, tycker bara att det är typ det sexigaste yrket jag kan tänka mig. Började dock känna mig lite vimsig i cabesan så jag åkte hem. Men sa att B, en av läkarna kunde kontakta mig på FB. Och det gjorde han i går. Och jag svarade. Men däreffter har jag inte hört ett knyst. Han kanske spelar lite games. Lite väntetid och så. Tillgång och efterfrågan och yadayadayada.

Dessutom: Romeo skrev till mig på FB igår. Jag dejtade honom en gång för nästan ett år sen. Galet snygg men inte så intressant. Men han är ju ihärdig måste jag säga. men vet ej om jag ska gå honom till mötes och "hänga" nån gång. Vi får se.

OK det har hänt mycket men just nu är allt jag orkar säga att kl är 01,20 det är lördag och jag ska sovaa.

Voj voj voj.

Träffade Halvan i eftermiddagssolen igår. Tillsammans med hennes lilla bebis. Så himla mysigt. Sen kom Halvan på att hon faktiskt har en halvintressant bekant, som hon tänkte att jag kanske skulle dejta. Hallå! Går hon och smyghåller på sånt! Men men, hon messade honom och sen hade de tydligen värsta sms-konversationen och det visade sig att han vet vem jag är. Scary!

För övrigt är det fredag, strålande sol och jag tänker väldigt snart fly kontorsfältet.

Träffade Kitty och A-M igår kväll. jag beskrev mig själv som en brunstig Golden Retriver. Kitty tycker att jag är en Golden. Jag tycker att jag är brunstig. Vill hångla!

Jag har verkligen ett högt stimuli-behov.

För övrigt tänker jag ta mig tusan springa både Midnattsloppet och, dra på trissor, Halvmaraton i höst.

Vågar jag? Orkar jag? Kan jag?

Tror nästan det, och tycker det vore så grymt coolt.

Snark

Idag är en grå dag.

Har noll komma noll noll arbetslust, vill bara hem och slöa i soffan.

Igår var en roligare dag. Bjudelunch på Tranan och champagneprovning på arbetstid därefter.

Igår behagade också C logga in på msn för första gången sen jag föreslog det för över en månad sen. En hyfsat rolig chatt-stund. Får väl se när han loggar in härnäst. Till midsommar kanske.

/Miss Lova Lova

killar som faktiskt jobbar på det

Oj. Satt och slösurfade på bloggar om kärlek och sex och hittade Charismatic Revolution. http://www.c-r.se/blogg/

Fniss. Trodde inte sånt här fanns i Sverige! The Game vet man ju om, men ändå...

detta är icke i kronologisk ordning, det var 22 mars

Om nån någonsin säger en massa romantiskt dravel till mig igen kommer jag verkligen bara tänka inombords: BULLSHIT!.

Hur ska jag nånsin kunna tro på vackra ord igen? Han ljög ju!

Tänk att för bara några år sen hade det här aldrig hänt mig. Pull power. Hade jag. Killar drogs till mig. Jag gjorde slut. Jag mådde skit. Kanske sämre än killen som blev dumpad. Så jävla onödigt.

Tänk om jag hade vetat då, hur det skulle bli nu.

Jag känner faktiskt ingen barnlös tjej över 30 som gjort slut med sin kille. Det är killarna som dumpar när man kommer upp i den här åldern.

Alla vackra ord som man fått höra – och mått dåligt av – för att man kände sig osäker på om man kunde älska tillbaka lika mycket.

Surfar runt på match.se och hittar hur många snygga, intelligenta tjejer som helst, som i nån vag underton försöker skriva att de vill ha nåt seriöst. Men det kan man ju inte skriva rakt ut då skrämmer man ju bort de små liven redan innan nåt har börjat.

Men asså måste han skriva att han är lycklig i sin jefla status på Fejjan? Det är Snakehips jag pratar om. Lät ju meddela i förra veckan att jag är över honom. Men lite svider det allt. Han träffade ju sin nya fantastiska kärlek två veckor efter att det tog slut mellan oss. När vi blev ihop skrev han "lite lycklig". Historien upprepar sig. Undrar om han "vill leva resten av livet" med henne också?

Och om han tar nakenbilder i sängen på henne? Och om han vill ha Bed Peace-dagar ala Yoko & John med henne? Och om hon följer med och träffar mormor?

Jag antar det.

Ehh hum. Jag känner mig faktiskt lite ensam nu måste jag säga. Telefonen har varit så väldigt tyst i helgen.

Fredag kväll: Jätterolig utgång med Kitty. Men pratade vi med nån endaste kille? Nope.

Lördag: X antal promenader med hunden och besök i hundgården. Författarträff på AKB City. Melankoliska rum. Ganska intressant.

Köpte frön & jord. Stockrosor bland annat.

Sov lite.

Träffade Maria, krogrecensenten, för att hjälpa henne att testäta på Bistro Sud. Trevligt! (Singel, 35 år). Hon sa en intressant sak, citat: "jag fattar inte varför du som är så snygg måste nätdejta, du borde ju träffa massor av killar ute".
1. Jag blev väldigt glad över komplimangen.
2. Jag träffar aldrig killar ute.
3. Finns det nåt jag kan göra åt saken? Kanske börja prata med folk?

Idag, söndag: Hundpromenader, hundgård, sprang 5,5 km, läser Kärlekens historia (Krauss).

Antal inkommande tfn-samtal idag: 0
Antal inkommande sms idag: 0
Antal utgående tfn-samtal idag: 1 (till mamma)
Antal utgående sms idag: 0

Alltså - ett stråk av ensamhet äter sig in i magtrakten.

Och igår svarade jag orkidéälskaren att jag kanske inte ville ses i helgen, för att jag är lite oemottaglig för kärlek just nu. Men möjligen en simpel fika utan förväntningar. Han svarade inte. Skönt.

Och igår skrev jag till ack så intressante, snygge, intelligente bokhandlaren att han är Mr Many Messages och att jag uppenbarligen är intresserad av honom och nu lämnar jag det upp till honom att meddela hur landet ligger.

Och igår var jag och Kitty på nya stället Desken och drack mycket vin och det var kul.

Tvära kast

Note to self:

Jag känner mig lycklig.

Med tanke på hur jag kände mig i måndags är det ganska besynnerligt. Och fascinerande.

Just det, glömde:

Vid ankomst till Riche, stora baren aka Jurassic Park, sprang jag rakt in i två av mitt ex:s vänner. Mitt ex Tom, som jag var ihop med i fyra år och också bodde med ett tag. Som jag kommer berätta mer om en annan gång. Fattade genast misstankar om att Tom fanns inne i lokalen. Mycket riktigt. Men inga problem alls, där finns 0,0 känslor kvar som kan uppröra. Lustig var dock iakttagelsen att hans vänner hälsade ofantligt mycket mer hjärtligt på mig än vad Tom själv gjorde. Tom ÄR en märklig man. Men det gör inget. Jag är SÅ GLAD ATT DET ÄR ÖVER.

Igår kväll:

Författarsamtal med Agneta Klingspor (som för övrigt påminner mycket om hundtränaren Görel i Mia & Klara) och serieskaparen/konstnären Nina Hemmingsson (http://www.myspace.com/ninahemmingsson) på Söderbokhandeln. Oväntat låg nivå på samtalet. Gäspade och skruvade på mig ganska många gånger men diskret förstås. Dock: inhandlade 2 böcker av Nina. Fantastiska! Inhandlade en pocket av Klingspor. Kan inte uttala mig om den ännu.

Därefter:

Riche med Kitty (en av mina närmsta vänner, indie-pop-acne-stilig psykolog på snart 35 somrar. Singel). Samt Charlotte ( 35 +, ursnygg läkarstudent med fäbless för komplicerade relationer/män. Singel. Dock med gift älskare från grannland).
Träffade även Fia för första gången. (Psykolog, söt, urtrevlig 37-åring som nyligen gått in i dejtingväggen men nu är tillbaka på banan igen. Charlottes närmsta vapendragare). Samt ett för mig nytt gäng som vissa av de andra kände med de förblev i periferin. Om en av killarna, som såg väldigt trevlig ut, hade varit minst en decimeter längre hade det kunnat bli annorlunda.

Frågan jag ställde:

Vad är värst med att vara singel för dig egentligen?

Känslan av att vara ensam och längta en massa efter kärlek just nu.

Eller

Oron att aldrig träffa ”rätt” och få skapa en familj, att bli ensam kvar när alla andra har sitt på det torra.

För mig är svaret ganska enkelt. 2. Jag tycker egentligen att mitt liv är rätt kul och bra, det är ovissheten och rädslan för ensamhet i framtiden som tynger mig mest. Men det förvånade mig att för till exempel Charlotte så var det tvärtom. Citat:

”Jag är så trött på att komma hem till min lägenhet, inte veta vad jag ska göra, inte ha nåt särskilt för mig, sätta mig i soffan och stirra på samma jävla gamla vägg som så många gånger förr”.

Även Kittys svar förvånade mig. På ett annat sätt. Hon har tydligen slutat obsessa så mycket över själva barngrejen i sig. För henne har det gått över till att vara en oro för att aldrig få ha en familj. Och det är skillnad. För mig är barn på nåt sätt nummer 1, sen kommer man. För barn kan jag bara få under de närmsta 10 åren, om ens det, men en man att leva lycklig med tills döden skiljer oss åt kan jag hitta senare i värsta fall.

Citat från Kitty:

”Alltså jag vet att jag kommer träffa massor av underbara män, det är ju inte problemet. Det finns så många, jag har träffat så många förr, det oroar mig inte. Det är bara det att jag vill hitta en som vill ha en familj. Med mig. Nu.”

Jag tyckte det var trösterikt på nåt sätt det där med att hon VET att hon kommer träffa en massa underbara män.

Ännu roligare

När man upptäcker att han är gay.

Pinsamhetsfaktor 1 miljard

Ok, bläddrar i SvD på obligatoriska fikarasten på vårt provinsiala kontor. (Vi har fler som tur är).

Hur desperat är man när man ser en snygg bildbyline och genast går och gör en körning på människan på FB, Birthday och google.

Ganska desperat.

BTW

BTW.

Jag tror jag har kommit över Snakehips nu.


Red anm: Snakehips är en kille som figurerat frekvent sedan slutet av juni 2008. En kille med exceptionellt smala höfter.

Ingen ångest

Förresten. En kort rapport. Ingen ångest över gårdagens samtal. Små fjäderlätta pustar av lättnad. Ingen ångest.

Dagens hittills roligaste:

Jag: jaha, åt du vegetarisk sushi eller?

Kollega: nej... asså bara såna här med laxbitar. det är inte vegetariskt va?

Okej, nu lägger jag ned projektet kärlek ett tag.

Vi får se hur länge det blir. Jag går i ide.

Men andras kärlek kan jag skriva om.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Jag gjorde det!

Han lät förstås superhärlig och snäll och lite förvånad och lite ledsen. Men jag gjorde det. Pulsen i taket, magen i spinn men nu är det gjort.

Han uppskattade att jag ringde och sa det, sa han.

Nygammal erfarenhet. CHECK.

Och så börjar det knyta sig lite smått i magen. Man tänker: Vem är jag att dissa en så bra kille? Gör jag en stor tabbe nu? Det är ju faktiskt en toppenkille som vill ha mig? Åtminstone just nu, vill han ha mig.

Kommer jag att ångra mig?
Kommer jag bli ensam för alltid?
Kommer jag sitta på glasberget när alla andra har stadgat sig och lever lyckliga i alla sina dagar?

Jag som är så krånglig och inte direkt har en krångelfri bakgrund och kan vara så skruttigt ynklig. Ska jag inte bara vara nöjd?

Vad är det för konstig magkänsla som säger att det inte känns rätt?

Men hallå. När ska jag börja respektera min magkänsla? Den är ju min, alltså är den rätt. Rätt för mig!

SJÄLVFÖRTROENDE & SJÄLVKÄNSLA.

Jag sitter och tänker på att jag ska ringa honom ikväll och säga de där förhatliga orden. Att det inte känns rätt. Som man avskyr att höra dem. Men det är inte speciellt kul att säga dem heller.

Är det schysstare att sms:a?

Känns som det är mer rakryggat att våga ringa men egentligen: vem blir gladare av det? Bara fruktansvärt jobbigt att behöva höra alla tonfall och sen ett abrupt adjö.

Men känns ändå lite fegt att sms:a.

Hursomhelst så tycker jag att det är schysstare att inte göra det på arbetstid. Så jag väntar.

och alldeles nyss skvallrade min 50-årige manlige chef om att min allra bästa kollega ska få sitt andra barn i november. Jag är jätteglad för henne såklart, hon är en störtcool person som också är en förebild för mig för att hon fick sitt första barn relativt sent. (tror hon var 36 eller 37).

Men samtidigt TRIST att jobba utan henne. T R I S T. Hon är den roligaste, smartaste och min bästa jobbkompis.

Attans var det ploppar ut barn runtom mig. Bara för ett år sen satt jag på en dejt och sa: ja det är så skönt ostressigt för mig för alla mina väninnor är också mer eller mindre singlar och ingen har barn.

Det var då det. Mycket vatten under broarna sen dess. Väldigt mycket befruktning sen dess.

Helan säger:
hur vet man när det är dags att säga att "det inte känns rätt"
Helan säger:
???
Halvan säger:
jag lyssnar enbart på magen
Halvan säger:
vill jag träffa personen? vill jag hångla?
Helan säger:
mmm bra
Halvan säger:
ser jag en framtid?
Helan säger:
ska jag lägga på minnet

En sak jag aldrig ska glömma:

När jag drack ett helt glas starksprit en vanlig vardagskväll för att jag var så djupt förtvivlad över pissigheten i vårt förhållande. Då snackar vi riktig pissighet. Det sög hästballe, för att använda ett av dina allra käraste uttryck.

Aldrig mer!

Saker jag har lärt mig av er, kära ex:

1. Att pilla bort den innersta biten i vitlöksklyftan. För det sa din italienska morfar att man skulle. Annars får man ont i magen. Men jag slarvar med det ibland.

2. Vilka Gil Scott Heron, Al Green och Houellebecq är. Samt tagit del av deras verk.

3. Att rengöra sophinken, dvs behållaren man sätter soppåsen i. Grundläggande kunskaper om surdegar. Att vara riktigt kär, utan förbehåll.

4. Att äta ostron, dricka sojalatte, göra cocktailtomater i ugnen, Terry Richardson (fast jag gillar honom inte) Att aldrig må så dåligt över stora, vackra ord, för de kan användas på olika sätt.

Man längtar, man stålsätter sig för att inte längta. Men det är ett fixerat fanatiskt längtande som pågår, hur mycket man än försöker ignorera det.

Sen när det serveras 10-poängare på silverbricka, snygg, smart, sportig, social, läskunnig, händig, egen företagare, med musiksmak och litterära meriter, då duger det inte ändå.

D ET KÄ N NS I NT E RIK T IG T RÄ TT.

Men nu ska jag ju ta min magkänsla på allvar, inte strunta i den för att jag tycker den är ytlig, bortskämd eller otacksam. Den är min, alltså är den rätt. För mig. Åh tänk om jag kunde tro på det jag skriver. Men kanske lite ändå.

Jag är inte särskilt klemig med djur, säger oftast min åsikt rakt ut i jobbsammanhang, men när det kommer till att eventuellt såra en killes eventuellt ömma känslor för mig, då slår jag världsrekord i överkänslighet. Men jag har ju lärt mig ett och annat om att äta eller ätas på sistone. Kanske dags att bli lite mer ego.

Den här bloggen ska handla om kärlek. Det som alla ständigt längtar efter. Fastän alla inte erkänner det. För sig själva eller för andra.

Jag har supit mig full. Jag har gråtit. Jag har varit euforisk. Jag har knullat. Jag har ångrat. Jag har sårat. Jag har gått sönder. Det har du också.

Av allt du tänker på så tänker du mest på kärlek. För egentligen är det det enda som är viktigt.

I en tid då alla ska föeverkliga sig själva, mer än något annat, så är det ändå det enda som gör oss lyckliga. Kärlek. Inte kärlek till ett äventyr, en hobby, eller en pryl. Nej - kärlek till en eller flera andra människor.

Varför sårar vi då varandra gång på gång?

Varför är det så jävla svårt att vara lycklig?